Lena Henningson - i med- och motvind

Solklarare poäng har jag aldrig inskaffat mig tidigare. 

Jag spelade nämligen BINGO! 

Jag har ju tidigare bloggat om hur jag inte förstår hur bingohallen på Stortorget kan överleva då jag aldrig sett någon gått in eller ut från lokalen. Det har vilat ett mysterium kring dess existens. Men väl inne i salen förstod jag hur det hela hänger ihop. 

Förmodligen har de som gått in där aldrig sedan lämnat lokalen. Det var så pass beroendeframkallande att det måste vara den enda förklaringen. 

Vi, orutinerade förstagångsspelare, drogs ned i träsket på en gång. Det vi tänkt skulle bli ett spel blev snart två, och tre, och fyra, och fem, och sex. 

Och innan vi visste ordet av hade vårt sällskap tillsammans spelat upp 250 kronor och vunnit 40 (som vi också spelade upp...). Hade vi haft mer kontanter hade vi nog suttit kvar på obestämd tid. 

Måste nog lägga in mig på beroendecenter nu. Ser siffror framför mig när jag blundar och jag googlar och drömmer mig bort efter senaste teknologin inom dutt-pennor. 

Kan läsa detta på NA. 

Jag blev väldigt konfunderad över rubriken och kunde inte förstå varför vi skulle skicka en massa Hercules-köksmaskiner till Irak. Känns som de är i behov av viktigare saker än så i dagsläget...

Insåg dock ganska snart att allting faktiskt inte kretsar kring OBH Nordica utan att det var frågan om något helt annat här. 

Lite kul ändå att jag blivit så arbetsskadad redan...

Jag lever, ni behöver inte vara oroliga. MEN det är med nöd och näppe. Sjukdomens onda hand har nämligen svept över mig och Jocke och vi orkar/bör inte göra så mycket mer än att ligga i soffan och lata oss. 

Det kan nog möjligtvis tänkas vara så att jag har varit lite sympatisjuk de senaste dagarna men det är ingenting jag någonsin helt kommer erkänna. Trött är jag oavsett. Och hostig! Och snorig! Och ynklig! 

Men vi laddar inför en helg i husvagn på Fotö med regn non stop, så det krävs ju att vi återhämtar oss för att komma levande ur en sådan ruggig helg. Dock tror jag att vi kommer få sol i sinne och värmas inifrån hjärtat denna helg, för syftet med campandet på Fotö är nämligen att vi ska på bröllop. Och det är ju alltid så otroligt vackert och härligt på bröllop så man han ju inte bli annat än varm och frisk i själen!

Hopp, det var allt jag hade att komma med för tillfället. 

Hare

• Vi sov i nästan 12 timmar mellan lördagen och söndagen efter att ha lagt om planeringen på lördagskvällen från uteserveringshäng till nedtonad finmiddag och vinsmuttarhäng hos Becka. (Tanken var att detta skulle övergå till uteserveringshäng men den där herr Blund kom och hälsade på efter middagen så det kändes inte längre aktuellt).

• Vi placerade oss i soffan vid 12-tiden och rörde oss inte därifrån förrän ca 11 timmar senare

• Vi åt brakfrulle (äggröra, bacon, frallor, saft (hade visst inget drickbart annat hemma)).

• Käkade kakor

• Vi kollade på (The Stig-Helmer story, Pinocchio, Sunes sommar, Jagten (sjukt bra men samtidigt fullkomligt vedervärdig film. Min absoluta mardröm har ju alltid varit att bli misstrodd av alla och inte lyckas få dem att förstå att man är oskyldig)).

• Käkade delikat toast och sallad

Och då kan man ju tro att vi skulle vara utvilade och fräscha när vi vaknade, men icke sa nicke! Stackars Jocke vaknade mitt i natten av feberfrossa och jag vaknade av ihärdig torrhosta... Känner mig därmed inte ett dugg utvilad till den nya arbetsveckan trots gårdagens mästerliga slappande. Typiskt! 

kommer hem för att istället sätta på mig, mjuka, sköna mjukisbrallor. Har jag på morgonen satt på mig hårda, tighta jeans har jag på mig dem tills jag

går och lägger mig, även om det enbart vankas myskväll i soffan. När vi hade tjejkvällar förr i tiden och dresscoden strikt var "mjukisbrallor" fick jag alltid smsa värdinnan och fråga om leggings var okej. 

Idag är därför en historisk dag.

Denna dag kommer mina barnbarn läsa om i skolan och lära sig att 15/8- 2014, är dagen då Lena för första gången gick en hel dag iklädd mjukisbrallor offentligt.

Jag har i stort sett aldrig ens ägt ett par mjukisbrallor, bortsett från världens oskönaste "Lena Henningson student 2009" och ett par trasiga Brommapojkarna-mjukisar som jag blev påtvingad i julas. Nu har jag dock brutit detta. Häromdagen inhandlade jag nämligen ett par!(!!!)

Och de är enligt mig så snygga att jag kan ha dem till vardags. Jag hade dem därför till jobbet imorse. (Ursäktade mig dock med att jag är sjuk...) Så om jag iklär mig dem på morgonen är det ju enligt mina gamla devis okej att behålla dem på resten av kvällen. Så ikväll ska jag alltså ha en mjukisbrallekväll! Det är STORT, kära vänner. Och framförallt, det är SKÖNT! 

• Jag och Jocke var hos honom och skulle hem till mig på kvällen. Ekonomisk som jag är så hade jag ställt mig 10 minuters promenadgång bort för att det är gratis parkering där. Vid 22.30-tiden när jag är sjuk och Jocke hade ryggskottet from hell samtidigt som han skulle släpa med sig en gitarr och en fullpackad weekendväska var vi inte så kaxiga. Jag hade blodsmak i munnen när jag kom fram till bilen. 

• Vi påbörjade sedan resan hem till mig och så snart som vid drottninggatan/änggatan uppstod kallibalik. Tre galna mopedister som gått löst med trimningsverktyg kom som från ingenstans och jag tvingades tvärbromsa för att inte kapa dem. Tätt följt kom en galen bilförare och jagade dem och sneddade så i svängen att han nästintill touchade fronten på min bil. Jocke och jag hamnade i lättchock och tutade argt efter dem. 

• Väl framme hos mig hittade vi en ledig parkeringsplats väldigt närliggande - blev väldigt glada. 

• när vi nådde min port insåg jag att jag glömt min plånbok och mina nycklar hos Jocke. 

• Jag sade då till Jocke att han fick gå hem till mig i förväg om han ville och jag började gå mot bilen igen. 

• kom snart på att jag ju behövde hans nycklar för att komma in i hans lägenhet för att hämta mina nycklar och tvingades därför gå tillbaka till mig igen för att hämta honom. 

• åkte då tillbaka och hämtade nycklarna och plånboken och återvände till mig igen - svår parkeringsplats var nu tagen av en annan bil... Hittade dock en annan och släpade oss upp till mig. 

• jag skulle väl uppe i lägenheten ta ut mjölkpaketet ur kylskåpet och drog i min matlåda som öppnades och min goda ost- och skinkpaj flög ut på golvet. 

Efter detta skyndade vi oss och gick och la oss så inga fler olycklig skulle hinna hända. 

Min tur fortsatte dock även idag på morgonen. Först så blev vi försenade iväg hemifrån. Och väl på plats när jag ställde in matlådan i kylskåpet rev jag ner Hasses äggkartong så ALLA ägg flög i backen och gick sönder. 

Yeeey, skura golvet för hand, absolut det jag önskat göra det första jag gör när jag kommit till jobbet!!

Jag körde bil på norr. Saktade ned i förväg för att jag såg en tjej gå över vägen. Hon gick över och jag kom åkandes kanske 3-4 meter bort från henne. Plötsligt kom en explorativ nysning från mig som fick denna tjej ute på gatan (!) att hoppa till och chockat stirra på mig. 

DÄR, damer och herrar, där har ni bevis på någon som är ordentligt sjuk (alternativt bevis på att jag nyser omänskligt högt....).

Det finns ingenstans man kan inta horisontellt läge på arbetsplatsen så jag var kreativ och lade mig på högen av stolsdynor som ligger innanför dörren. De såg så inbjudande ut och de gav vad de enligt syn utlovade. Jag slumrade till men vaknade efter en stund av skratt och fniss och upptäckte då att mina roliga kollegor ställt en plastmugg med ett mynt i bredvid mig där jag sov, som om jag var en tiggare... Kuuuul hörrniii!

Nu skall det kollas på film. Till det - äkta gottigottgott. Hatar feta, flötiga chips och sockerbombsdricka.

MMMMUMS! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Heheeeeee. Skoja bara! Sånt tjaffs som att vara nyttig har aldrig varit något för mig och Jocke... Därför kompletterar vi "grönsaksdippat" med följande:

 

 

Ser nu ut som skit och är deppig. Jag som hade fått sådana extremt långa, häxliknande naglar (är inte det alla flickors dröm..? Inte farmors dröm dock. För några veckor sedan utbrast hon "USCH" när hon såg min lillfingernagel... Den håller ändå stilen fortfarande! Kolla:

Men den trasiga nageln ser nu ut som ett train wreck. Kolla:

AOOOUUUTCH säger jag bah!!

• änglarnas stad

• renhårig 

När jag slutade jobbet och åkte direkt till Frizon lyssnade jag som alltid på radio och där, på nrj som jag inte alltför ofta brukar lyssna på säger programledaren med spacig röst: vinn en resa toll änglarnas staaad. Vet ni vart det är?

Och det visste ju jag eftersom jag någon timme innan skrivit LA efter den rutan. 

Väl på plats på Frizon var jag på ett superintressant panelsamtal om homosexualitet och där beskrev en någon annan med ordet "renhårig" vilket jag ju också förstod nu tack vare mitt korsord. 

Som om inte detta är bevis nog:

Under hela festivalen gick Jocke och alla andra ansvariga runt med kom-radios och ropade coolt till varandra. Det enda jag kunde tänka på så fort jag hörde någon säga något följt av "kom" var hur de skulle säga om det meddelande de ville framföra var just "kom!". Med andra ord tänkte jag hela tiden på det sanslöst roliga family guy-avsnittet när Stewie och Brian renoverar ett hus ihop och Stewie vill att de använder sådana radios för att prata med varandra. Sekunden efter jag kom hem efter den intensiva men väldigt roliga helgen, slängde jag mig i soffan och satte på tvn. Vad är på tv då, om inte just detta Family guy-avsnitt!!!!!

Kolla på klippet här (hatar att man inte kan bädda in från phony!!!)

Konstruerad vääääärld!

Mina föräldrar är så fräcka och slänger sig med engelska ord på sms. (Eller så är de bara upptagna på jobbet och har varken tid eller lust att skriva långa, trevliga sms till sin dotter...)

Jag väljer dock blåögt att tro på det förstnämnda. 

Men det positiva med detta otroligt klantiga handlade är följande: 

• jag fick spendera 2,5h extra med Milla

• och därigenom även 2,5h extra i Laxå 

• vi slapp bränna oss på pizzorna vi precis köpt när vi upptäckte missödet eftersom vi tvingades gå med dem genom halva Laxå innan de kunde ätas 

• vi fick motion av promenaden

• jag fick träffa pappa (som fick åka från Örebro och tillbaka för att ge mig extranyckeln. TACK ÄLSKADE FAR!)

• jag slapp spendera hela eftermiddagen med att storstäda och packa i min varma lägenhet

• jag kom hem strax innan 22 istället för vid 19-20-tiden och slapp därför betala parkering

• jag fick stressa ihop packningen (beger mig till Frizon imorgon direkt efter jobbet och stannar där till söndag så det är en del...) samt storstäda i rask takt vilket bränner betydligt fler kalorier än långsamt packade och städande gör

• jag slapp irritera min granne med musik (musik är ju en nödvändighet när man packar och städar). Istället tog jag hänsyn till "tyst-efter-22-regeln" och lyssnade i headset = lika hög volym oavsett om jag befinner mig i köket eller i vardagsrummet

• om jag lyssnat på musik genom datorn hade jag inte lyssnat på radio och då hade jag inte fått höra Kygos remix av sexual healing som är på P3 i skivande stund. (GULDLÅT!)

Sååå, det var med andra ord BRA att jag låste in nyckeln. Kanske ska göra om det fler gånger...?

Men tyvärr hann han inte uppfinna dessa saker, och jag är inte teknisk nog att göra det i hans namn, så därför tvingas jag sitta och flytta bild för bild till dropbox, invänta att varje bild laddats över för att sedan, radera bild för bild. Detsamma gäller med mailen. Har tagit bort 1000 skräpmail hittills men fortfarande är inkorgen 1 gig. Kanske 500 bilder är manuellt raderade. Och det har gått 2 timmar nu...........

Och allt detta för att jag ska få 1,9 pörskans gig ledigt så jag kan installera den nya uppdateringen (ha. Inte nu länge men jag orkade inte ta tag i den här skitgöran förrän nu).

/ frustrerad tjej som snart sliter sitt hår likt matadoren i Ferdinand. 

Hade lite torrt ris kvar från Shanghai-maten som vi käkade i fredags. Till detta åt jag en schnitzel - inte stekt, utan varsamt mikrad ovanpå bädden av ris. Den blev med andra ord ofärdig och utan stekyta. Riktigt sladdrig alltså. GÖTT....

Dock upptäckte jag till min stora glädje att jag hade farmors växthusodlade gurka här i kylskåpet. Så denna tuggade jag i mig till "efterrätt" för att försöka utplåna den äckliga svinsmaken i smaken.