Hälsning från f.d. svinstian
Jag är gräsänka och har så varit i drygt en vecka. 9 dagar närmare bestämt. Inte nog med att jag emellanåt saknar ihjäl mig efter min karl så har även min lägenhet tvingats ta stryk.
Jocke är väldigt renlig och ordentlig av sig (till skillnad från mig...) så jag har varit så illa tvungen att hålla det hyfsat snyggt och fräscht här hemma för att han ska vilja vistas här med mig över huvud taget.
Under denna dryga vecka har jag omedvetet "regresserat" till mitt sunkiga student-jag. Det har varit mögelsporer i stekpannor, tomma men oursköljda mjölkpaket har stått och surnat till sig i solljuset på diskbänken, soporna har varit på väg att krypa iväg av sig själva och diskhon har varit överbelamrad av gamla, intorkade smoothieflaskor.
När jag nu i kväll för fjärde dagen i rad klev in genom dörren och välkomnandes av en odör så skarp att mina näshår krullade sig, kände jag att det fick vara nog.
Så nu har jag minsann diskat och rensat och torkat så det stått härliga till!
Sååå, med detta sagt kan jag nu skicka en hälsning till min älskade Jocke:
- Det är fritt fram att komma hem nu igen!! Och jag hoppas att du aldrig åker iväg på turné såhär länge igen, för jag har ingen lust att återigen hamna i denna stinkande avgrund.
Besvikelsen när man inser att man spontanläst onödiga kurser under nästan 2 års tid på universitetet...
Det slog mig precis att jag inte ansökt om examen från univ ännu.
Klickade mig in för att göra det och möttes av en bitter insikt.
Jag har läst 285 hp,
...men kan enbart ta ut examen för 180 hp.
Jag har alltså läst 1,75 år på univ som jag inte kan få ut något "bevis" för.
Upptäckte även att jag enbart saknar en fjuttig, liten 15-poängsuppsats på avancerad nivå för att kunna ta ut en magisterexamen. Efter detta skulle jag dock ändå ha kvar 45 poäng (0,75år)...
MEN, om jag ska försöka se det från den ljusa sidan har jag ju lärt mig något så ohyggligt mycket under dessa 1,75 extraår. Jag har ju vuxit som person och fått läsa så mycket intressanta teorier och blaha blaha...
/en småbitter Lena som önskar hon hade besökt studievägledaren ett par fler gånger än hon gjorde...
Plus-minus -noll - fast lite mer plus
Idag runt lunchtid slog det mig som en smocka i ansiktet "JAG SKULLE HA FLYTTAT BILEN IGÅR KVÄLL!!". Och så levde jag resten av dagen med den bittra vetskapen om att jag troligtvis hade fått böter. Direkt efter jobbet spurtade jag således hem, svirade om till träningskläder och begav mig med bestämda steg mot Norr där bilen stod parkerad.
En skinande räser
Väl framme upptäckte jag att det visst var ikväll jag skulle behöva flytta bilen, så ingen gul lapp skymtade så långt ögat kunde nå. Jag tyckte då på något vis att det var bilens förtjänst att jag inte fått böter, så jag kände för att belöna den med något. Googlade därmed fram Holmens biltvätt, ringde och fick en tid för in- och utvändig tvätt på en gång. Åkte dit, lämnade över nycklarna och blev varse att de bara tog kontanter (...).
Hurtig som jag är (eller åtminstone såg ut... Fick många blickar riktade mot mina yogapantsbeklädda ben där på industriområdet) sa jag "ja, men jag kan ta en promenad under tiden ni tvättar och ta ut pengar på vägen!" Sagt och gjort. Jag stegade iväg mot Statoil vid Svampen för att ta ur cash. De kunde dock inte erbjuda något annat än femhunkor, så jag styrde istället kosan mot Coop i Norrby. Det började här bli lite ont om tid tills bilen var färdigtvättad (det skulle ta 30 min) och från ingenstans började därför mina ben att springa. Det kändes som jag flög fram över gräsplättarna och jag genade genom innergårdar som om jag aldrig någonsin gjort något annat. Och jag kände mig så stolt över mig själv som sprang.
Kom fram till Coop och gick till kassan för att ta ut pengar och mindes då att man ju måste handla något för att kunna ta ut. Grabbade därför tag i en Milky way (hur länge sen!??!) och fick mina 200 kronor.
Skuttade sedan ut igen och kände mig plötsligt inte lika duktig längre. Där gick jag i träningsutstyrsel med en chokladbit i högsta hugg.....
Kom dock snart på bättre tankar eftersom chokladbiten var så god och tänkte "Skit samma!" och njöt istället av det underbara vädret och det "flyt" jag hade i mina rörelser dagen till ära.
Sprang över järnvägsspåret (för att bommarna höll på att gå ner) och kom sedan andfådd och dan till biltvätten där de kollade på mig med ännu konstigare blickar än tidigare.
Åkte sedan iväg i min skinande bil och hittade på första försöket parkering på Söder (det är annars ett evigt letande efter lediga parkeringar) Stegade hemåt med stopp på ICA där jag handlade middag för kvällen och kom hem två timmar efter jag begav mig ut.
Och under dessa två timmar ute i solen tänkte jag på hur FINT jag egentligen har det och hur tacksam jag är över att jag är frisk och att jag har privilegiet att ha så många fina människor i mitt liv.
Så, summa summarum innebär nog denna eftermiddag ändå plussaldo på livskontot trots att det kanske blev plus-minus-noll på kalorikontot.
En cheesy (men lycklig) Lena
En skinande räser
Hälsningar från iOS 7.1.2
Såg, till min stora förtret, precis den stora nyheten - 300(!!) nya Emojis kommer med nya uppdateringen!
Detta kan jag ju bara inte missa, så nu blir jag så illa tvungen att ta tag i rensningen i phony så jag får 2 gig ledigt och kan uppdatera.... Jag blir svettig så fort jag tänker på det. Vad ska tas bort?!
Jag vill ha kvar varenda liten maträtt, gullig kanin och pussbild som jag har i telefonen.
Jag har ju lite jobb framför mig, minst sagt!
En mödosam och dyr Boda Borg-vistelse
Jag glömde mina skor på Boda borg i söndags. Mycket klantigt, jag vet!
Förstår inte vad denna brevbärare gått på, för enligt mig säger denna adresslapp ganska tydligt var paketet ska skickas (?). Och tydligen räckte det inte med att kladda över den gamla adresslappen med både bläck och tuschpenna....
Men det tycktes kunna avhjälpas smidigt då jag efter ett samtal med personalen på Boda Borg blev varse att jag kunde skicka iväg ett tomt paket till dem och skicka med porto. Och på så vis kunde de returnera skorna till mig.
Jag rotade så runt i kartongrummet här på jobbet och lämnade så in en kartong i lämplig storlek till posten utanför Hemköp med en handskriven lapp i (där min adress stod) samt en påse innehållande porto.
Vid betalning fick jag kväva repliken "Vad sa du att det kostade, sa du?!?" då det kom fram att det skulle kosta 140 kronor. Jag betalade dock snällt och var glad över att snart få tillbaka mina skor.
Nyss, när jag spatserade från köket till mitt skrivbord här på jobbet med en temugg i högsta hugg, fick jag mig en andra chock för denna vecka.
- mitt bland all inkommande post stod mitt tomma paket adresserat till Boda Borg(!!!!).
Förstår inte vad denna brevbärare gått på, för enligt mig säger denna adresslapp ganska tydligt var paketet ska skickas (?). Och tydligen räckte det inte med att kladda över den gamla adresslappen med både bläck och tuschpenna....
Så nu får jag väl ta detta tomma paket till posten en andra gång och se om jag har bättre tur denna gång.
Mina påklistrade frimärken har inga stämplar på sig, så om jag har riktigt tur slipper jag betala ytterligare 140 spänn....
/ en inte alls bitter Lena
