Do you ever feel unfresh?
"- Mom, do you ever have a problem feeling fresh?
- What do you mean, sweetie?
- You know, do you ever have a problem with freshness?
- I'm not getting what you....I don't understand.
- Do you ever feel unfresh? Down there?
- Oh....OH!!!...Oh...Oh, God no. No! "
Citat: Mor och dotter i reklam, Family Guy.
Jag känner verkligen att jag har problem with freshness just nu!
Men inte av samma anledning som denna flicka, utan för att jag just bestämde mig för att bestiga diskberget vi hade i diskhon, på bänken och lite varstans i köksregionen. Ett verkligt mysterium är hur det lyckats växa sig så stort som det var. Mamma och pappa kanske hade en tyst överenskommelse att inte göra någonting åt dig, utan vänta hur många dagar det skulle ta innan jag tog han om det!? Vad blåst jag blev nu då isåfall!
Jag är ju väldigt petig när det gäller mat och äter inte allting, om man säger så. När det kommer till dessa sorters matrester - X dagar gamla blir det ännu vidrigare! Jag såg tillexempel spår efter mina mjölkmakaroner som jag tillagade i tisdags. Pappa hade också ett antal gamla, halvt ursköljda, matlådor liggandes där i...
Detta äckliga diskberg var iallafall vad jag beslöt mig för att ta hand om precis.
Jag greppade tag i det översta och slängde ner det i diskmaskinen. Det gick ganska så bra till en början och jag kände att det kanske inte var så farligt som jag föreställt mig. Jag tog tag i ett glas som stod i diskhon och svungade iväg det mot diskmaskinen också, varpå hela glasets innehåll (som jag inte sett existerade) kastades ut på golvet med ett splash. *rynkar på näsan* Sekunden efter tar jag uppgivet tag i en skål som visar sig stå i en gammal kräftstjärtsburk fylld med vätska av någon slag. Det hade där emellan skålen och burken skapats vaacum eller något liknande som höll ihop dessa två. När tyngdlagen kämpade emot burken som satt under skålen, ramlade den ner i diskhon igen - efter att ha sprutat hela sitt vätskeinnehåll i mitt ansikte. *spyr nästan*
Men som den starka kvinna jag är, skakade jag av mig slasket och plockade klart. Den innan tomma diskmaskinen fylldes till bredden och jag kunde äntligen gå därifrån, stolt över min höga grad av tolerans.
Jag som beslutat mig för att sova en stund. Känns som om en dusch är mera lägligt...
Jobbigt.
- What do you mean, sweetie?
- You know, do you ever have a problem with freshness?
- I'm not getting what you....I don't understand.
- Do you ever feel unfresh? Down there?
- Oh....OH!!!...Oh...Oh, God no. No! "
Citat: Mor och dotter i reklam, Family Guy.
Jag känner verkligen att jag har problem with freshness just nu!
Men inte av samma anledning som denna flicka, utan för att jag just bestämde mig för att bestiga diskberget vi hade i diskhon, på bänken och lite varstans i köksregionen. Ett verkligt mysterium är hur det lyckats växa sig så stort som det var. Mamma och pappa kanske hade en tyst överenskommelse att inte göra någonting åt dig, utan vänta hur många dagar det skulle ta innan jag tog han om det!? Vad blåst jag blev nu då isåfall!
Jag är ju väldigt petig när det gäller mat och äter inte allting, om man säger så. När det kommer till dessa sorters matrester - X dagar gamla blir det ännu vidrigare! Jag såg tillexempel spår efter mina mjölkmakaroner som jag tillagade i tisdags. Pappa hade också ett antal gamla, halvt ursköljda, matlådor liggandes där i...
Detta äckliga diskberg var iallafall vad jag beslöt mig för att ta hand om precis.
Jag greppade tag i det översta och slängde ner det i diskmaskinen. Det gick ganska så bra till en början och jag kände att det kanske inte var så farligt som jag föreställt mig. Jag tog tag i ett glas som stod i diskhon och svungade iväg det mot diskmaskinen också, varpå hela glasets innehåll (som jag inte sett existerade) kastades ut på golvet med ett splash. *rynkar på näsan* Sekunden efter tar jag uppgivet tag i en skål som visar sig stå i en gammal kräftstjärtsburk fylld med vätska av någon slag. Det hade där emellan skålen och burken skapats vaacum eller något liknande som höll ihop dessa två. När tyngdlagen kämpade emot burken som satt under skålen, ramlade den ner i diskhon igen - efter att ha sprutat hela sitt vätskeinnehåll i mitt ansikte. *spyr nästan*
Men som den starka kvinna jag är, skakade jag av mig slasket och plockade klart. Den innan tomma diskmaskinen fylldes till bredden och jag kunde äntligen gå därifrån, stolt över min höga grad av tolerans.
Jag som beslutat mig för att sova en stund. Känns som om en dusch är mera lägligt...
Jobbigt.
Kommentarer
Trackback
