Lena Henningson - i med- och motvind

hejhå!
I fredags for jag och min familj till Stockholm för att tillbringa en tid tillsammans. Jag körde till Arboga sen böt vi förare för mamma blev nervös och trodde jag var okoncentrerad och skulle köra ihjäl oss alla. Hur som helst så kom vi fram till huvudstaden och vårat hotell, som förövrigt Just D sjunger om i 87-87. Vi fick våra rum och jag och elin erbjöd oss att ta rummet längst bort i korridoren så gamlingarna (mor och far) skulle slippa gå så långt för att komma till hissen. Det var det största misstag jag gjort på länge. Vi kom till vårat rum och körde i nyckelkortet och upptäckte till vår stora förvåning att dörren öppnades av sig själv. Vilken betjäning tänkte vi och spaterade stolt in i rummet för att snart istället dras ner och drabbas av förvirrning. Vi möttes av ett rum med jättestora golvytor. När vi gick in på toaletten fick vi svar på alla våra funderingar. Det var ett handikapprum. Runt toaletten var en såndär handikappställning monterad och i duschen stod en plaststol som man skulle sitta på för att kunna tvätta av sig som handikappad. Vid första anblicken av badrummet fick vi därför inte en sådan lyxig bild av det som vi föreställt oss. Jag blev först förskräckt och upprörd över att vi blivit tilldelade ett handikapprum. Mamma föreslog lite halvt ironiskt ifall vi skulle packa ihop och byta rum så de fick handikapprummet istället men de lugnade ner mig och jag gick med på att stanna.

Sedan begav vi oss ut och gjorde stan i någon timma för att sedan återigen återvända till hotellet för uppfräschning och iordningfixning inför middagen och operan som vi skulle besöka. Vi fick fönsterplats på den intalienska resturangen, Michelangelo, i Gamla stan och lät därför förbigående medmänniskor fönstershoppa våran mat. Menyn kryllade av smaskiga alternativ men flertalet av dem innehöll någon ingrediens som inte föll mig i smaken så jag beslutade mig tillslut för att ta en Pizza. Glammigt värre! men den var av mycket bättre kvalitet än vanliga pizzeriors pizzor och kostade hela 100 kronor och var garnerad med kokt italiensk skinka och havsräkor. till efterrätt tog jag en sorbetblandning med färsk frukt. Vi satt där och njöt av maten och efterrätten i drygt en och en halv timme, sedan traskade vi iväg mot operan mätta och belåtna. Kanske lite för mätta med tanke på att både Elin och jag slumrade till under första akt på operan. Falstaff hette den vi kollade på och den ingick i genren Komedi. Ett litet småroligt uppträdande fullproppat med annorlunda skällsord som isterbuk och liknande...
Under andra akten, då vi under pausen införskaffat oss två pepsi, höll vi oss vakna och lyckades tillochmed komma in och förstå handlingen.
Det var spännande att ha sett, trots att det kanske inte riktigt visade sig vara min grej.

När föreställningen var slut gick vi sakta genom stan till hotellet igen. Vi mötte ett gäng vilsna "wannabe-brats" som frågade var stureplan låg och visade dem snällt vägen. Vi gick till hotelletsbaro ch tog oss en törstsläckare innan vi begav oss till våra rum. Elin och jag kröp ner i våran säng för handikappade och kollade på nåt körprogram på 2an eller 1an. det började klia på mina ben så pass mycket att det var på gränsen til latt driva mig till vansinne. Elins ben började också klia och jag började undra ifall någon i hotellpersonalen gillade att jävlas med handikappade och tvättade lakanen i klipulver. Tänk någon stackars individ med helt förlamad överkropp som ligger där och verkligen får ett nervsammanbrott pga att hon inte kan klia sig på sina ben. Hemska stockholmare!
Hur som helst så var Elin inte ett dugg trött och jag sa att jag inte heller var det. Sekunden efter somnade jag och sov som en gris hela natten.
Dagen efter, bokstavligttalat, vräkte familjen Henningson i sig av hotellfrukosten med orden "gratis är gott" ekandes i huvudet.
Jag åt: 
* En tallrik Yoghurt med Special K - red berries, solroskärnor, krossade linfrön. torkade bananer, russin och torkad frukt i.
* En macka med kalkon och tomatskivor på.
* Två muggar med te.
* Juice som jag pressade i lite grapefruktsaft i från en grape jag ramlade över på fruktavdelningen.
* En riskaka med honung på.
* Ett löskokt ägg.
* Ännu en macka,  modell mindre och även utan pålägg.
* Och så sist två melonbitar till efterrätt.
jag tog även med mig ett äpple som jag tänkte att jag kunde äta senare på dagen om jag någonsin skulle bli hungrig igen.

Observera att jag ändå inte åt mest av mina familjemedlemmar. Min far åt tillexempel ett helt brödberg tillskillad från min lilla kalkonmacka.
oh hjälp. jag skäms! Men vi har alla fått det ifrån pappa.


På en garanterad full mage begav vi oss ut på stan för en shoppningdag. Det första vi mötte när vi kom till gamla stan var ett nazistgäng som gick och demonstrerade. Äckel! Mamma blev även upprörd och spottade när dom gått förbi.

Nu börjar jag bli trött och börjar tänka på refrängen.
Det enda som gjorde oss besvikna var the lack of celebrities.
Elin och jag såg inte en enda medans mamma såg någon tv-hallåa vars namn hon inte minns och en skådespelerska som hon inte heller kommer ihåg vart hon medverkar.
Så mamma vann kändistävlingen med 3-0
då jag enbart lyckades skrapa ihop 1 poäng genom att kolla mig själv i spegeln! hö hö hö


om ni läst hela detta inlägg förtjänar ni en klapp på ryggen!
*klapp*