Farmor tipsar



Skönt inte få lite matnyttiga (ha!) tips om framtida matinköp. 

Tack farmor! 

En millisekund från att jag förvandlades till Örjan Lax

Idag höll det på att brista totalt för mig på Willys. Jag och Jocke var på väg hem och skulle snabbt hoppa in på Willys för att köpa frulle. Jag hade vid denna tidpunkt inte ätit någonting på 10 timmar och såg svävande kycklinglår och pizzor framför mig när jag blundande.
Jag sa att Jocke kunde vänta vid kassorna om han ville eftersom inhandlingnen skulle gå så snabbt.

Jag gick strategiskt gebom butiken och slängde vant i bananerna, yoghurten, mjölken och äggen i korgen och var på under två minuter tillbaka vid kassorna. Valde snabbt den kortaste kön (två stycken framför mig) och väntade snällt på min tur. Ur denna väna, lugna och snälla Lena skulle det, intet ont anande, snart växa ett monster som under loppet av 15 minuter skulle vara nära på att utplåna hela matbutiken. 

Under denna kvart (som kändes som minst 2 timmar) hann följande hända:

• gubben längst fram i min kö är en sån där oteknisk snubbe som inte förstår att man ska förbereda köpet genom att slå koden medan kassörskan slår in alla varor. 
Inte förrän den sista lilla chokladbiten är inscannad börjar han rota i fickan efter plånboken för att vasarsamt och lååångsamt slå sin kod. Kassörskan frågar: är ni pluskunder? Varpå han är tvungen att fundera länge länge innan han tillslut frågar sin fru. Hon svarar att "jo se dä ska vi allt va. Men var kan jag ha det platskortet?" Jag har här lust att skrika "det finns inga platskundkort på Willys!! Langa fram ditt körkort!!!!" men hejdar mig och låter istället kassörskan säga det, med betydligt lugnare tonläge än det som spelas upp i mitt eget huvud. Hon rabblar sitt personnummer efter en stunds lönlöst letande efter identifikation och så är det äntligen kunden framför mig som är på tur. 

• "BRA! Hon har bara tre varor", tänker jag efter snabbt avscannande av bandet. Inte kunde väl jag veta att hon tidigare idag glömt sin svarta Sisters-påse där. Efter ett väldigt dividerande och inblandande av två kassörskor kommer de fram till att de inte fått in någon påse varpå kunden kontrar med att hon minsann ringt och fått konfirmerat att påsen skulle finnas där efter att ha blivit upphittad på fruktavdelningen. Kassörskan i min kassa reser då på sig och går med lugna och släpande steg mot lagret. 

Här bryter jag ihop inombords och gör något jag nu i efterhand skäms över...
Jag tar rafsar åt mig alla mina varor som jag lagt upp på bandet och lastar upp dem i famnen för att, djupt fokuserad för att ej tappa balansen, byta kassakö till den vars kassörska fortfarande fanns på plats... 

• i min nya kö står det nu enbart en kund som snart är färdig samt två tjejer framför mig. De två tjejena är dessutom unga (och därmed förhoppningsvis rappa) och de är där tillsammans så de bör räknas som en. 
Men skenet bedrar.... 
Jag står där med famnen full av varor medan tjejena skryter över hur bra deras bloggar går och hur framgångsrika de är på väg att bli. 
Jag suckar demonstrativt. 
När det är betalningsdags häver den ena tjejen ur sig: "aah just det. Går det bra om vi delar upp betalningen?" Och visst går väl det, svarar kassörskan i ultrarapid. När ena tjejen tryckt i sin kod och halva beloppet godkänts upptäcker tjej 2 att kassörskan glömt att slå in en gurka. De kommer tillslut fram till att tjej 2 ska betala för denna gurka också varpå den scannas in.
Det piper till i kortläsaren och kassörskan säger: "medges ej". Bloggsuperstjärnan har alltså inga pengar men försöker ändå dra kortet och slå koden två gånger till utan resultat. Hon tar skakande fram mobilen för att kolla banken. Fumlar och fumlar och "FÖRSTÅÅR inte"... Lagom till jag tänkt tanken att jag kanske ska gå fram och betala - erbjuder sig tjej 1 att göra det. "TAACK!" viskar jag för mig själv och tackar gudarna att det inte hann gå några millisekunder till innan det blev min tur, för då hade det brustit för mig. 


Jag var sååå nära bristningsgränsen till att bli Örjan Lax/Johan Rheborg i nedanstående klipp:



View on YouTube

Ve och fasa. Slutet för musiken är nära!!

Min största skräck verkar vara påväg att förverkligas. Sedan jag var liten har jag filosoferat över musik och huruvida kombinationerna av toner någonsin skulle kunna ta slut. Detta skräckscenario har poppat upp i mitt huvud med några års intervall sedan dess. 

Idag när jag lyssnade igenom Melodifestival-skivan blev jag paralyserad - Det har hänt nu!!!

Följande låtar är praktexempel på min värsta farhåga:

Ellen Benediktson - Insomnia låter exakt som valfritt spår från t.A.T.u:s skriva från tidigt 00-tal. 

Andreas Weise - Bring out the fire är en slående kopia av Let me entertain you med Robbie Williams. 
(Dessutom har de medverkande i årets mello snott av varandra! Jag hade på Molly Pettersson Hammar - I'll be fine i bakgrunden och precis kom på mig själv med att sjunga Weises text till låten...)

Elize Ryd och Richard Söderberg - One by one är slående lik hela repertoaren till Phantom of the opera. (Det kan kanske dock bero på att opera inte är mitt specialist-område varför jag tycker att allting som Richard (eller vilken operasångare som helst) sjunger låter som låtar från denna musikal...)

Erik Saade - Sting har snott introt och tongången i bryggan till refrängen rakt av från Queens Under pressure. Resten av låten är också superlik någon Taylor Swift-låt (tror jag) men vet inte exakt vilken. 

Och slutligen, trots att jag hatar att medge det, så har ju min jojkande (haha phony autocorrectade till kokkaffe) älskling aka. Jon Henrik Fjällgren till sin låt "Jag är fri" TOKSTULIT från den mest heliga sång: Coldplays Fix you. Det är inte diskret heller, utan det är EXAKT samma toner som sticket där precis innan Chris Martin sjunger "tears stream down your face"...



Jahopp. Så nu kommer alltså inte mina barn och barnbarn få uppleva någon ny musik under sin livsid... Det är ju faktiskt en helt fruktansvärd tanke! 
Ingen värld värd att leva i. 




Two notes to self

Note 1: stoppa inte in fingret mellan dörrkarmen och dörren när du stänger den. Det gör fasansfullt ont. Gör det framför allt inte tidigt på morgonen när din partner sover så att du i detta fasansfulla ögonblick även måste behärska dig och inte skrika rakt ut. 

Note 2: ha inte tandpetare i jackfickan. När du ska gräva i den efter din phony är det lätt hänt att du piercar din fingertopp med den vilket även det förorsakar grav smärta och blodbad. 

Två rejäla lågvattenmärken från idag

No. 1: jag läste igår ut Hypnotisören och är FRÄLST. Ville att Jocke skulle engageras och bjudas in att leva i den världen också, varför vi i afton kollade på filmatiseringen av boken. 
Dum idééé!!! Jag kokade inombords av varje liten detalj som inte var identisk med boken (eftersom jag läst den så väldigt nyligen så minns jag ju i stort sett varje liten detalj) vilket ju var i stort sett hela tiden... Och det värsta var att det var många helt onödiga ändringar gjorda. Sådant som är fullkomligt "doable" såsom det är beskrivet i boken, hade de ändrat. Som till exempel en patient till Erik vars namn i boken är Eva Blau. Hon blev i filmen istället man och kallades Evert Braun. VARFÖR?! Och Erik och Simone bor i en lägenhet i boken, men i ett litet torp i filmen. Make no sense!!

Men nu ska jag sluta elda upp mig och övergå till punkt nummer två på dåliga saker idag.

No. 2: Jag ringde en telefonsupport idag för ett ärende på jobbet. Stod som ett fån med luren i handen då de plötsligt svarade på engelska. Fick därmed med ens lekiskunskaper i språket.... Och jag tvingades dagen till ära självklart bokstavera och rabbla upp långa haranger med datorbenämningar bestående av siffror och bokstäver. Och så dålig mottagning på det... LOVELY! 

Det näst värsta lågvattenmärket var när jag fick total blackout och inte kom på ETT ENDA ord på G att förtydliga min bokstavering med. Jag tänkte, tänkte, tänkte och erkände för mannen i andra änden att jag inte kunde komma på ett enda ord på denna bokstav. Fick i panik skrika ut en livlina till mina kollegor: "säg ett ord på G!!!!" varpå de räddade mig med "geography". Tack för hjälpen!

Men min allra sämsta var iallafall när jag skulle komma på ett ord på Q och säger:
"Q like in queue" (uttalas ju exakt likadant Reds. anm.). 



Ho ho ja ja. 
Mycket ska man bara med om innan örona ramlar av! 

RSS 2.0