Lena Henningson - i med- och motvind

Jag har i flera dagar gått och väntat på att någonting spännande ska hända som jag använda och berätta om som en introduktion av min blogg. Någonting intressant som får mina eventuella läsare att hålla intresset uppe och komma tillbaka hit gång på gång. Men icke! Ingenting utöver det vanliga händer. Varken ett stjärnfall eller en lösning på västhuseffekten dyker upp. Jag har även gått och funderat över någonting vettigt man kan skriva men ingenting kommer till mig. Jag har noll inspiration i kroppen. Huvudet är lika segt som den misslyckade microkolasatsen jag gjorde i förrgår.
Jag bestämde mig därför för att strunta i att gå och vänta på att ett under ska ske. Jag skulle försöka skriva mitt första blogginlägg helt tom på inspiration och händelser istället. 'Det får bli som det blir' tänkte jag.
Förmodligen kommer väl hela denna blogg vara full av inlägg av just detta slag; Sådana jag skrivit när jag egentligen inte har något att komma med.

En sak jag kan dela med mig av är att jag fick tillbaka en bokrecension idag som jag skrivit om en Jonas Gardell-bok. Hur som helst så hade jag gjort den förmodligen största tabben inom det svenska språket. Jag hade skrivit "Håkan och Anna lever sina liv, sover sida vid sida i deras vattensäng...". I vilkas vattensäng? Grannarnas? Kungen och Silvias? Vad gör dom där? Jösses, simpelt egentligen,. men annars gick det bra!

Jag gick i och för sig igenom en inre kris själv igår och idag också. Både jag och Dajja. Vi hade upptäckt en varsin leverfläck på våra kroppar som vi tyckte såg mystiska ut. Vi var för ett ögonblick övertygade om att vi båda hade hudcancer. Vi gick därför raskt upp till skolsystern för att få stöd och råd. Hon hade tyvärr inte tid för oss igår då det begav sig, utan gav oss en tid idag klockan 14. Våra tankar flödade iväg och vi tänkte att skolsystern i morgon klockan 14 skulle sitta och vänta på oss, förgäves. För vid det laget hade vi redan somnat in av våran sjukdom.
Så blev det lyckligtvis inte! Idag klockan 14 stod vi pigga och krya på hennes kontor och fick snabbt besked om att vi varken hade cancer, rabies eller skabb!
Med en lättnad suck gick vi tillbaks till skolan igen för att få reda på hur vi presterat på redovisningen på europeiska teman vilken vi inte fick reda på iallafall, men det är en annan historia.

Tack och Hej
och välkommen förresten!
Lena Henningson