where is my family?
Den senaste tiden har jag tillbringar ovanligt lite tid hemma, eftersom jag varit mycket hos Martin.
När jag idag däremot åkte hem från skolan för att bara slappna av och umgås med min familj så var ingen hemma.
Jag dödade tiden med lite oth och sneglade hela tiden på klockan.
16:00 tog jag en paus och åkte ner till grindstugan för en middagsdejt med milla och becka.
Återvände hemåt och kände skuldkänslor för att jag inte lämnat en lapp på bordet som berättade vart jag höll hus.
När jag var hemma i Röfors igen (efter att ha kört hela vägen hem från Laxå i stans tjockaste dimma så jag endast kunde se en meter framför mig) upptäckte jag att ingen famlijemedlem kommit hem ännu.
Jag satte mig och grät i ett hörn i 3 timmar och gick sen till soffan igen. Fortsatte mitt oth-tittande.
Gick iväg till köket och packade upp matteboken (HÖR OCH HÄPNA!) räknade lite. Kände ensamheten komma krypande och smsade martin och beklagade mig. Han ringde och gjorde mitt hjärta lite mindre ensamt.
Sedan hörde jag steg på trappan och en välbekant mamma-röst från hallen. Då behövdes inte längre martin utan då hade jag äntligen någon fysisk person att prata med.
Mycket trevligt! Efter att jag tröttnat på matten och att prata återvände jag åter igen till oth och under episode 3 kom även min far hem. Då begav jag mig ut i köket igen och samtalade med dem, gick sen upp för att avrunda dagen, och så är vi ungefär i nutid.
godnatt folks
(förresten så är gråtandet i tre timmar ungefär tre timmars överdrivning)
YYEEAHAHH KOLLA!
