en dag nästintill lika hemsk världens sämsta dag någonsin
Helgen har varit helt underbar!
men såklart, när vardagen kommer krypandes igen, och charken kallar, så nalkas mina otursdagar.
Idag trodde jag faktiskt att jag skulle klara mig utan några större problem, men ack så blåögd jag var!
När jag blev ensam kvar i charken och plockade fint i osthyllan, packade ost (och provsmakade brie!! först fick jag kväljningar och när jag lyckats svälja visste jag inte om jag gillade det eller inte. en väldigt udda och sur smak tyckte jag...) hur som helst. Det gick bra och alla köpte revbensspjäll och kamben av mig.
När det närmade sig stängning av charken satte jag igång med att diska typ 8 stycken stora galler som var fulla med inpyrt kyckling/revbensspjällsfett. Dessa hade legat i blöt i några timmar och det var därför inte helt omöjligt att få dem något så när rena. När jag däremot skulle övergå i att rengöra ugnen blev det tyngre. Denna gång glömde jag dock inte att ställa en tom hink under utrinningen, men jag hade missat att köra rengöringsprogrammet först. Så när jag började på att gno med min lilla svintotuss var det centimetertjocka lager av bränt fett på varje etage. jag skrubbade och skrubbade men det satt bättre än karlssons klister! jag gav tillslut upp och tog istället ut den djupa plåten som till bredden var överfull med fett i både rinnande och fast form.
När jag lade denna i blöt och sedan började rispa med baksidan på diskborsten bevisades det att det verkligen var fast form av fett. Det satt om möjligt ännu bättre än fettet i ugnen. Jag skrapade och skrapade utan resultat. Det enda som hände var att jag fick ett tjockt lager med brunt gojs på alla mina manikyrerade naglar.
Jag stod där och längtade hem till kvällsmaten jag visste att mor och far hade tillagat, och jag längtade också efter farmor och farfar, vilka jag visste skulle komma till oss på tisdagsmiddag.
Då slog det mig. Inte nog med att jag behövde tampas med plåten... jag hade även skärmaskinen kvar att rengöra och alla dess delar att diska. Den stora sopsäcken skulle slängas. Jag hade 5 slevar, 4 knivar och två skärbrädor att diska. Alla skinkor, mortadellor, korvar och salamis skulle även plastas in innan jag fick åka hem... pest!
Jag gav upp när det gällde äckelplåten och skrev istället en lite lapp till mina kollegor: "Förlåt för att ugnen och plåten ser förjävliga ut, men det var omöjligt att få de rena /Lena"
Sedan tog jag itu med de kvarvarande sysslorna och avbröts då av en karl som bad mig lämna ut hans paket i posten. Ännu ett förseningsmoment, men jag var ju så illa tvungen att hjälpa pojkstackarn. När jag slutligen var klar sprang jag ut på lagret för att stämpla ut. Då var klockan 19:51!!! jag får bara betalt till 19:15, eftersom man förväntas vara klar med allt efterpyssel då. Helt värdelöst!
Jag sprang ut på lastkajen, smällde igen dörren efter mig och gick med tunga steg till bilen, rivstartade den och körde iväg. Ringde ett potentiellt mysigt samtal men fick inget svar, och kom sedan hem och kramade mina kära familjemedlemmar. Senare fick jag ett samtal av milla. Jag beklagade mig över min dag och kände att tårarna inte var långt bort.
och just det!! i morgon var (observera VAR) min enda lediga dag på 5 dagar, men själbklart blev jag tvugnen att offra den. Milla och beckis och jag som skulle ha en heldag i örebro, nu blir det bara en halv :(
Hur som haver. Nu ska jag sova, försöka förtränga denna hemska dag och istället drömma söta drömmar!
