Lena Henningson - i med- och motvind

Det blev ett litet fel i förra inlägget. Detta ber jag om ursäkt för och ska nu rätta till det.
Mina blandskivor var från 2004 och 2006 och den jag skrev om i  förra inlägget som var ifrån 06 var i själva verket ifrån 04. Nu blev det rörigt, men skit samma. Rätt ska vara rätt!

Lyssnade hur som helst på dessa skivor idag på vägen till och från universitetet.
När jag lyssnade på skivan med utsprung i år 2006, Visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det blev dock mest skratt med tanke på alla epa-inspirerade låtar. Pinsamt!
När låtar som den där 'bin ban basa ca basa. bin ban backa basa carao' (verkligen egen översättnig) kom höll jag på att köra av vägen. Sedan kom 'Shut ut get out of here...' och båda dessa är ju superbasiga och som klippta o skurna för att dunkas i en avkapad PV. Det som var egenligen var hemskast var ju att jag kunde dessa låtar...
*drar på mig en kon på huvudet och ställer mig i skamvrån*
När det inte var fjortisdunk var det istället dynghård musik med enbart growl. eller lite slowrock med Jimmy eat world.... Help med The Beatles och Mama i'm coming home - Rednex, var även med... snacka om varierad musikstil!

På vägen hem var det dags för 2004-skivan och jag väntade mig något ännu värre än den andra.
Det hela började oväntat bra med 3-4 Winnerbäck-låtar som jag ju fortfarande med glädje lyssnar på.
I mitten fick jag flashbacks från ditredan då någon slags 'dragostea din tei'-efterföljare kom (minns ni!?) Lite Alcazar smög sig även in.
I slutet tog det sig dock igen då The Hives och Håkan Hellström sparkade loss.

Sista låten var den ultimata låten att lyssna på när man åker på en enslig väg, långt ifrån mänskligheten, då man kan sjunga rakt ut som om man aldrig sjungit förr: When you believe - Whitney Houston och Mariah Carey (ni vet, den från Prinsen av Egypten!)

Slutsatsen av detta är alltså: jag hade som fjortis, bättre musiksmak än jag hade som 16åring.

Höll ögonen öppna för en recension på min egenkomponerade, kreativa köttfärspaj!