Für Elise

Beckis och jag satt nyss och pratade om svunna tider och gled osökt in på samtalsämnet Musse Combo (när man i fjärde klass var tvungen att spela ett blåsinstrument tillsammans med kanalskoleeleverna i Laxå)
Vi kom då fram till att vi var mesiga som inte vågade stå emot normen och därför slutade med våra instrument i mitten av högstadiet. Jag hade dock gått över till pianospeleri vilket jag än idag kan ångra att jag inte fortsatte med.
Jag satte mig därför vid pianot och började klinka. Det blev Für Elise eftersom den är den enda låt förutom Spanien som jag kan i ryggmärgen. Jag älskar pianon! Och jag är ledsen över att jag när jag var liten slarvade bort en LP med en man som spelade de varckaste pianoslingorna jag någonsin hört.

Jag kan även delge att i min kvällslitteratur ("Allt dina vänner trodde de visste men som faktiskt är alldeles FEL") står det att just denna "Für Elise" inte från början hette Für Elise utan i själva verket hette "Für Therese". Man hade tydigt Beethovens kråkfötter fel och fått det till Elise när musikstycket egentligen var skriven till någon av de två flammor som Beethoven hade som hette just Therese.
Lite trevlig aftoninformation.... yeess

Godnatt folks

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0