Vidriga martankar!!

Jag förstår inte varför mina vidriga martankar bara tror de får komma och gå som de vill! Nu vet jag att jag har en lång och hemsk ensamdag framför mig, och då kommer dessa surrande röster och gör mig sällskap. Jag vill inte ha ert sällskap!! Blir galen snart. Som tur är, är de inte ens i närheten så starka som de var sist, men jag hatar de lika mycket för det. Psyk-Lena i farten. Wohoo..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0