Att tänka på innan man går stavgång
Det enda konkreta tips jag har är: klä dig inte för varmt!!
Innan vi skulle ge oss iväg kollade jag ut genom fönstret och drog slutsatsen: Det är jättemycket snö = Det är jättekallt ute! På med flisfodrade mjukisbyxor, termobyxor, linne, flisfodrad tjockiströja och täckjacka modell längre + mössa och stickade vantar.
Till råga på allt fick jag ta pappas stavar (dvs alldeles för långa stavar!)
Sen begav vi oss mot Fagerviken i en ordentlig fart. Elin hade inga som helst problem att ta sig framåt. Jag klagade som en liten vidrig snorunge och hade stundtals lust att lägga mig i en snödriva och vänta tills Elin återvände igen och kunde hämta mig med bilen. Jag bestämde mig även några gånger för att vända men fick då skäll av Elin och blev tvungen att fortsätta. Jag klagade över att Elin roffat åt sig av all envishet i arvsanlaget från mamma och pappa och därför lämnade mig att födas helt utan sådana egenskaper.
Men jag klarade mig till Fagerviken, gott folk! Och tillbaka också! Men det var inte en behaglig resa. Jag kände verkligen att jag inte varit ute och gått sedan i början av sommarem förra året.... usch!
Att det var snöskyfall gjorde inte saken bättre.
Min look när den strapatsfyllda resan var till ända:
lilla syster. förlåt för att jag skällde på dig. men se med vilket gott resultat! du klarade dig ju hela vägen fram och tillbaka! du måste nog ha ärvt lite envishet i alla fall :P
Kom igen nu Lena! Du kommer att bli träningsberoende, som farfar påstår att jag är.
Det kan vara ett släktdrag. Ta vara på det!!
Jag har svårt att tro att jag någonsin kommer bli träningsberoende, men jag kan ju alltid hoppas!
PANIK LENA! Vidrigt, jag var på gymmet idag och helt plöstligt kommer en VIDRIG cover på Mr. Brightside som nu har gjort att jag inte kommer kunna lyssna på den låten på typ ett halvår. Tänkt dig Johan Abrahamsson sjungandes denna fantastiska låt så gällt som det bara går, samtidigt som hans garageband spelar riktigt jävla dåligt och skrälligt, och Markus Bruus sjunger överstämman på refrängen. Kväljningarna låg högt i halsen kan jag säga, det var outhärdligt.
Okej, japp, hej då för denna gång : )
Va i helvete?
