Jag glorifierar inte längre alla hjärtans dag...
Alla hjärtans dag.
Jag minns så väl hur jag förra året glorifierade denna dag, kärleken och vänligheten.
Tråkigt nog känner jag inte alls samma entusiasm inför denna dag i år. Kanske kan mina nyuppkomna tvivel bero på att det nu är första gången på väldigt många år som jag är singel den 14 februari.
Men jag tror faktiskt inte att det är den grundläggande orsaken. Orsaken är nog att jag den kärleken jag förra året glorifierade, nu i efterhand har visat sig varit väldigt bräcklig. Jag kanske är väldigt tragisk, men jag känner att jag börjat tappa hoppet om att någonsin kunna finna den där riktiga kärleken. Det jag förr trott var kärlek har nog inte varit det. Det känns olustigt att tänka på.
Den kärlek jag upplevt var till största del byggd på en uppmärksamhetskamp och lögner. Det handlade om att ljuga så bra som möjligt och hoppas på att den andre var tillräckligt lättlurad. Och lättlurad var jag verkligen.
Trots mina nya upptäckter har jag nog hoppet kvar någonstans...
Och jag vill ändå slå ett slag för kärleken och för alla hjärtans dag, eftersom det trots allt finns väldigt många människor som lyckats hitta den riktiga kärleken och inte den lögnfyllda.
Dessa människor ska skatta sig lyckliga och jag önskar dem en mysig dag i morgon, då de bara ska ägna tid åt varandra.
vad fint skrivet lena, jag blir tårögd.
även om det inte var något direkt rolig text att läsa, för jag önskar dig allt gott så var det så otroligt vackert skrivet. fortsätt med det, du kan.
och jag vet också att du är en sådan fin människa och att du kommer att hitta kärleken. det vet jag verkligen.
Ja, jag håller med dajja, Någonstans därute finns någon som väntar på att få träffa just dig! :) KRAM PÅ DIG! A
Hoppet är det sista som lämnar en, söstra mi! Se bara på mig, verkar som att jag (vi) fick en andra chans :) Du är för ung för att tänka sånna tankar Lena, du har många år framför dig av kärlek! puss
