Goose bumps
Med risk för att låta mesig, överkulturell eller någonting annat (fast jag bryr mig inte om det) så måste jag blogga om detta:
På 1an för några timmar sedan var en trettondagskonsert med Helen Sjöholm och någon manlig operasångare med den värsta pipan jag hört på år och dar.
Hur som helst så var det här Helen Sjöholm som imponerade på mig. Jag hade glömt hennes otroliga begåvning i och med att vi nu i åratal plågats av "Du är min man".
Hon sjöng "Du måste finnas" fast på engelska "You have to be there". På sekunden som Elin fick på 1an och vi hörde hennes röst gick det en kår längs hela ryggen, helt seriöst. Därefter tog gåshuden på armarna vid.
Det var så otroligt vackert!
Vi hittade hela Kristina från Duvemåla på Spotify - lyssnar för fullt nu.
Kom precis på att jag är avundsjuk på mig själv eftersom vi var på denna musikal när jag var liten och oförmögen att egentligen uppskatta det.
Personal favorites:
Duvemåla hage
Du måste finnas (trots att jag tänker på en barfotamimande flicka på Laxås centrumscen)
Vildgräs
Kamfer och lavendel
Aldrig
Ljusa kvällar om våren
Min astrakan
