Samhörighet
Jag kom idag på mig själv att känna samhörighet med mina medtrafikanter på motorvägen...
En vit, skruttig pick-up åkte efter mig i stort sett hela vägen från Örebro till Laxå och jag som slaviskt lyder körkorts-Lennarts råd att var tredje ögonblick kolla i backspegeln, hade därför bra koll på denna bil.
Jag började redan i höjd med Kumla känna samhörighet med denne bil och dess bilist och anpassade omedvetet min fart så att han/hon skulle hänga med. När jag körde om bilar och sedan såg att min nyfunna vän gjorde detsamma kom jag även på mig själv med att le för mig själv. Pinsamt beteende Lena H! men jag kände verkligen någon underlig connection med denna vita pick-up. ojojoj. vad händer med mig?!
När vi nådde Laxå-rödljusen och jag skulle svänga vänster till Röfors svängde min vän in mot centrum och jag bligade ditåt för att få en bild av honom/henne i sådan stor utsträckning att jag råkade köra mot rött.
Jag fick dock aldrig syn på föraren och får leva resten av mitt liv ovetandes...
*ringer efter akut psykvård*
