Lena Henningson - i med- och motvind

Har precis tjutit lite till den mest förutsägbara och klyschiga collegefilmen ever, A cinderella story tror jag den hette.
Jag kan inte hjälpa det, men det är ju så fruktansvärt vackert när de får varandra och står och kysser varandra i spöregn i slutet....

Fast när man sedan svävar ur sin egen kropp och kollar på sig själv uppifrån är det inte lika vackert... Där ligger jag i soffan och småsnyftar i min ensamhet med clementinstinkande fingrar och runnen mascara.

Något positivt som dock följde av allt detta var att jag återupptäckte låten Hear you me med Jimmy eat world.
Minns ni den?!
Så oerhört fin!


Godnatt vänner, bekanta och fiender!