Direkt-blogg från himlen
Som ni kanske förstod överlevde jag inte springturen.
Skriver därmed detta blogginlägg ifrån kön fram till pärleporten.
Rundan var på 5.11 km och Björn hetsade mig till att springa hela vägen till andra sidan av en asfet snurrad uppförsbacke bortanför Gustavsvik (2km!!!) Väl där var blodsmaken i munnen inte långt borta. Benen skakade och hjärtat pumpade som aldrig förr. Blev sedan tvingad att börja springa igen, och fick inte stanna förrän efter nästa sega backe vid Rusta och McDonalds. Det var efter denna backe jag såg tunneln... Jag såg ljuset och lät mig själv svepas med!
Det var kul att lära känna er alla, mina älskade vänner! Kommer sakna er!
Jag vill att valfri Coldplaylåt och DeVotchKa - How it ends ska spelas på min begravning. Tack på förhand!
