Lena Henningson - i med- och motvind

Första dagen tillbaka i Örebro är förbi och det har varit en väldigt bra sådan.

Först plockade och grejade jag i lägenheten (dock väldigt lite pga extrem slöhet) och sedan kom Annica och hämtade mig när hon kom från jobbet. Dagen har sedan spenderats med henne på stan och hemma hos henne, Joel och lilla söta Sookie (deras nyinförskaffade katt!!). Jag blev rejält uppassad med tacos, hemmagjort julgodis och hallon- och lakritsglögg (världens godaste!), så jag klagar inte!

 

 

När jag nu vandrade hemåt längs Storgatan hem till mig var det inte en enda människa som vände sig efter mig och ropade magnifique eller belle, vilket kändes en aning ovanligt med tanke på fransmännens tvångstanke att ALLTID vara tvungna att kommentera en förbigående kvinnas utseende.

Det var dock inte en jättestor förlust utan jag känner nu att det är skönt att ändå vara tillbaka hemma igen!

 

Apropå detta måste jag bara delge en liten händelse som Charlotte var med om häromdagen i Marseille:

Hon gick på gatan och var på väg att möta en man som pratade i telefonen. När de närmade sig varandra hörde hon hur han sa till personen i telefonen att vänta eftersom han var på väg att passera en tjej. Han plockade ned telefonen från örat, slängde ur sig ett "Tu es belle" till Charlotte och plockade sedan upp telefonen igen och fortsatte oberört att prata. Detta förtäljer ganska klart hur det ligger till där nere. Ganska så komiskt måste jag säga!