I betraktarens ögon
Sitter på tåget iklädd skjorta, stickad tröja och hästsvans med tre böcker och laptopen i högsta hugg och ser supersofistikerad och smart ut (bara glasögonen som fattas för den ultimata looken).
(Nu känner jag mig dock en gnutta smart igen i och med att jag är inne och ändrar i HTML-koder för att ordna upp detta blogginlägg...)
Jag älskar känslan när man sitter och bläddrar i en bok (helst en på engelska med tråkig framsida) bland folk på offentliga platser. Det känns som om alla runt omkring kollar på mig, nickar upprepade gånger stillsamt för sig själva och tänker:
- "Vilken smart ung kvinna det där ser ut att vara!"
- "Oh vad jag önskar att jag kunde vara lika professionell och arbetssam!"
- "GUD så svår den där boken ser ut. Hon måste ju kunna prata och läsa engelska flytande. Wow!"
Så önskar jag (och låtsas) att de tänker. Och det motiverar mig att jobba på och bläddra frenetiskt i boken och "mmm:a" lite för mig själv medan jag läser och dra snabbt med fingret längs med textraderna för att visa att jag läser flytande, trots att jag kanske i verklig mening inte ens läser. Jag sätter även handen eller några fingrar för munnen emellanåt för att symbolisera att jag tänker och funderar....
Och denna mentala lek gick så bra halva denna resa och jag jobbade ju även på bra i och med att jag kände mig smart!
Det förstördes dock plötsligt då jag pratade med Becka i telefon (headset till och med - ser mer proffsigt ut!) och helt utan någon som helst eftertanke häver ur mig att:
-"Det är bara skit det jag skriver. Jag skäms över att någon annan ska läsa det här... Jag bara skriver och skriver men det är egentligen inget vettigt alls och inte i enlighet med uppgiften...." och bla bla bla
Nu känns det som att alla runt omkring mig istället tittar på mig med avsky och besvikelse och tänker att:
- "Jaha ja.. hon var visst lika dum som hon ser ut!"
Kommentarer
Trackback
