Sagan om potatisen som fick sitt eget liv
Det var en gång, för länge länge sedan, en flicka vid namn Lena som gick runt i livsmedelsbutiken och fick för sig att inhandla potatis.
Hon kom hem till sin boning och packade systematiskt upp matpåsarna och placerade påsen innehållande potatis i en av de nedersta lådorna i kylskåpet.
Där blev dessa små potatisar sedan liggandes. Flickan lyckades förtränga det faktum att hon hade köpt dem, antingen på grund av att hon var för lat för att laga ordentlig mat eller på grund av någon slags omedveten hälsoaspekt som innebar att hon undvek potatisarna för att de gör henne snuvig, nysig och kliig i halsen då de ska skalas.
Oberoende anledning förblev alltså potatispåsen orörd.
En regnruskig dag i juni gick det dock upp ett ljus för flickan och hon insåg att hon hade en påse med potatis i kylskåpet och kände genast en fruktansvärd craving efter dem. Hon stegade bestämt fram till kylskåpet, öppnade dörren, satte sig på huk för att nå ner till den nedre lådan vari hon nu mindes att hon lagt de små knölarna. Hon öppnade lådan och utstötte i samma sekund ett dämpat skrik. Hon möttes nämligen av en djungel av övergrodda potatisar i påsen som nu var fylld till bredden.
Flickan som är väldigt känslig för "utbuktningar" av alla dess slag (stora leverfläckar, vårtor på grodor, bulor på tecknad film etc.) blev väldigt skrämd och stött av dessa utväxter som helt explosionsartat och utan hennes vetskap levt sitt eget liv i hennes kylskåp.
Hon slog sig ned vid köksbordet ett slag för att samla sig och började sedan känna efter om någon av dessa till utseendet fasansfulla potatisar kunde ätas. Efter mycket klämmande och skärande fann hon till slut ett antal som skulle räcka för att göra henne mätt.
Hon tillagade dem och slängde resterande mellan hulkningarna som frammanades av dess groteska yttre.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
