Lena Henningson - i med- och motvind

Vaknade imorse klockan 6:10 (10 minuter innan larmen skulle gå på...) av att jag frös som en idiot.

Jag som inte äger någon täcke fick då tag i något sorts dra-på-överkast som hörde till lägenheten och höljde det mig över mig och somnade om på någon sekund.

Vaknade sedan tio minuter senare och frös såklart även då väldigt mycket men kravlade mig ändå upp ur sängen (inte så svårt eftersom den ju också var kall. och hård!)

Gjorde därefter alla morgonsysslor och precis innan jag skulle gå hemifrån fick jag ett infall att kolla så altandörren var ordentligt låst bakom draperiet. drog bort det och insåg att dörren hade stått på vid gavel hela natten!!!

Inte undra på att jag frös och hörde mina skrattade grannar så fasligt högt igårkväll att jag trodde jag gått och blivit en tjurtant pga att jag uppmärksammade deras läten...

 

Kom nu precis hem igen och öppnade då dörren för att få luft och för att vädra och la mig på sängen i någon minut för att vila. 

Somnade till men vaknade dock kort därefter av att Milla skrev till mig (thank you very much.........) och såg då isamma veva att den lilla grannkatten stod och stirrade på mig och tog ett kliv in genom min öppna dörr!

 

Jag schasade på den på franska, men eftersom min franska inte är så bra så förstod den inte, utan fortsatte in. Då fick jag bestämt gå upp ur sängen och lyfta ut den lille raringen. För det känns lite skumt att ha en helt främmande katt inne i ens lägenhet, men nu har jag istället jättedåligt samvete!!
Den stryker fortfarande omkring här utanför och tittar på mig med sin sötaste blick såsom den undrar varför jag är en sådan hjärtlös människa som inte välkomnar hen.