Skamsen X2
För cirka en månad sedan talade jag med min ömma moder och hon kom med budskapet om att flertalet i släkten föreslagit att vi skulle bryta vår julklappstradition och nu istället dra lott om vem som skulle köpa julklapp till vem för att sedan enbart köpa denna, enda julklapp.
När denna bomb släpptes drabbades jag av någonting häpnadsväckande som jag inte förväntat mig jag skulle uppleva: mina ögon tårfylldes och en liten droppe singlade nedför min kind...
Jag torkade snabbt bort denna och säkerställde att mamma ej sett att jag gråtit. Jag måste här understryka att jag inte alls är av det slaget som kräver dyrbara klappar av mina medmänniskor. Jag älskar dock att både ge och få småskit och sådant man behöver och inte behöver. Och själva pillet med olika paket, papper och fika inslagningar.
Jag vågade dock inte yppa någonting om detta till min ömma moder varför denna beslut om julklappslottning trädde i kraft.
Några dagar senare avslöjade jag dock slamset det faktum att jag gråtit när ämnet kom upp, och vi ändrade då planer igen och vi bestämde att köpa julklappar till alla som vanligt (vilket den starkt traditionsbundna julhitlern i mig jublade över).
Och nu är ju dagen här.
Idag är det julafton och när julklappsutdelningen påbörjades kände jag hur glädjen spred sig i rummet...
När jag i slutändan dock satt med en enorm hög med julklappar och kuvert kände jag mig återigen väldigt skamsen.
Jag är ju faktiskt inget barn längre. Varför ska jag då få lika många julklappar som jag fick som 7-årig snorunge?
Får nog ge detta en extra tanke till nästa år...
Vill dock poängtera hur otroligt glad och tacksam jag är över allting. Och framför allt hur tacksam jag är över att ha en sådan underbar familj och släkt. Och jag vill tacka för en hittills supermysig, trevlig och rolig julafton.
Så, god jul och tack!
Kommentarer
Trackback
