Hehehe oops, jag har blivit pensionär!
Nu har mor och far återvänt. Mor bar dock på samma sjukdom som jag gjorde och var måttligt pigg. Men ändå så himla mycket piggare än jag var när jag var som djupast nere i skiten. Och hon tog tempen på sig själv förut och hade 39,5. Vad måste jag ha haft då?!? 45?! Eller är detta ett bevis på att jag beklagar mig utöver nödvändighet? Neeee det kan jag inte tänka mig!
Jag är heller aldrig annars sjuk så jag tror att det är det faktum att jag helt glömt bort hur det känns att vara det som får mig att bli så förfärligt (och befogat!!!) ynklig....
Det var dock inte detta jag hade tänkt skriva om utan jag råkade komma in på ett sidospår.
I afton kollade jag, mor och far på Happy Feet tillsammans och när den var slut började vi alla göra iordning oss för läggning då jag inser att klockan är 21.15!!!!!!
Jag skrattar åt och hånar mor och far en stund för att de är så gamla, och letar sedan stöddigt igenom hårddisken efter någon film "eftersom jag ju inte kommer somna på läääänge".
Hittade en fransk drama, bäddade ned mig i bäddsoffan (enbart för bekvämlighetens skull) och tryckte igång filmen. Den var intressant men efter en stund tyckte jag inte riktigt att jag hängde med i handlingen och insåg då att jag nickat till!(!!!!). Försökte skärpa till mig, utan resultat och stängde därför istället av filmen och somnade strax om som ett litet barn.
Vaknade dock nu för en liten stund sedan av att Milla ringde. Blev så överrumplad av att det ringde att jag viskade till svar att jag inte kunde prata för att jag sov hos mamma och pappa och att jag inte ville riskera att väcka dem. Vi lade då på igen och vips så var jag klarvaken. Det kändes som om det var mitt i natten/småtimmarna och jag undrade varför i hela friden Milla hade ringt på en sådan konstig tid. Jag sneglade försiktigt på mobilen, rädd att jag skulle bli ännu piggare av dess ljus. Istället fick jag panik och genomgick en inre kris: KLOCKAN VAR JU BARA 22.15!!!!
Men ja visst. Skratta ni bara.... Pensionärspoängen bara väller in och det finns ingenting jag kan göra åt det. Jag är förlorad till ålderdomen och tidiga kvällar!
Ve och fasa!
Jag är heller aldrig annars sjuk så jag tror att det är det faktum att jag helt glömt bort hur det känns att vara det som får mig att bli så förfärligt (och befogat!!!) ynklig....
Det var dock inte detta jag hade tänkt skriva om utan jag råkade komma in på ett sidospår.
I afton kollade jag, mor och far på Happy Feet tillsammans och när den var slut började vi alla göra iordning oss för läggning då jag inser att klockan är 21.15!!!!!!
Jag skrattar åt och hånar mor och far en stund för att de är så gamla, och letar sedan stöddigt igenom hårddisken efter någon film "eftersom jag ju inte kommer somna på läääänge".
Hittade en fransk drama, bäddade ned mig i bäddsoffan (enbart för bekvämlighetens skull) och tryckte igång filmen. Den var intressant men efter en stund tyckte jag inte riktigt att jag hängde med i handlingen och insåg då att jag nickat till!(!!!!). Försökte skärpa till mig, utan resultat och stängde därför istället av filmen och somnade strax om som ett litet barn.
Vaknade dock nu för en liten stund sedan av att Milla ringde. Blev så överrumplad av att det ringde att jag viskade till svar att jag inte kunde prata för att jag sov hos mamma och pappa och att jag inte ville riskera att väcka dem. Vi lade då på igen och vips så var jag klarvaken. Det kändes som om det var mitt i natten/småtimmarna och jag undrade varför i hela friden Milla hade ringt på en sådan konstig tid. Jag sneglade försiktigt på mobilen, rädd att jag skulle bli ännu piggare av dess ljus. Istället fick jag panik och genomgick en inre kris: KLOCKAN VAR JU BARA 22.15!!!!
Men ja visst. Skratta ni bara.... Pensionärspoängen bara väller in och det finns ingenting jag kan göra åt det. Jag är förlorad till ålderdomen och tidiga kvällar!
Ve och fasa!
Kommentarer
Postat av: Sis
Oj nu börjar jag bli orolig för dig Lena! Och Anders sa att det tog 40 min för dig att svara på ett sms förut?!? Det är ju riktigt illa!
Svar:
Lena
Trackback
