Besvikelse/lättnad
Det var inte min cykel....
OOPS
Hur jag fick reda på det:
Jag ringde på annonsen, bokade tid att komma för att titta på den, såg den på håll och upptäckte att den var turkos istället för blå...
Besvikelsen som uppstod var total.
Men samtidigt kände jag även känsla av lättnad. VAD hade jag gjort om det verkligen var min cykel?! Hade jag verkligen kunnat spela med i mitt och farfars inövade skådespel, lugnt och sansat lämnat platsen för att sedan ringa polisen? Eller hade jag hoppat över försäljaren och vrålat till farfar att ta cykeln och springa?
Hur utfallet skulle blivit kommer vi aldrig få reda på eftersom så inte var fallet.
Jag är dock hjärntvättad av detta nu. Jag inspekterade VARENDA cykel jag passerade på min långa vandring tvärs över hela Örebro idag (både i rullande och parkerat tillstånd) och gick även in på en liten innergård då jag tyckte jag fick syn på en blå cykel....
Kramz
