Rub it in my face, bah!!
Efter en natt fylld av illamående och cykeldrömmar vaknade jag i morse upp på sämsta möjliga sidan av sängen.
När jag gick ut genom min port och passerade cykelskjulet blev jag tårögd......
Gick till bussen och kände mer och mer hur min vrede växte och växte ju fler cyklar jag såg. RUB IT IN MY FACE BARA, BARA FÖR ATT DU HAR EN CYKEL OCH INTE JAG...............
Kände dessutom ett hat mot i stort sätt alla människor och insåg att jag spekulerade i vem av alla mänskor jag såg som var den skyldiga till stölden...
Jag veeet och är fullt medveten om att det bara är materiella ting. Men denna var min klippa. Världens bästa cykel, och dessutom min gammelmormors som har rullat säkert inom släkten ända sedan 50-talet. Och så hade den en "trampa-bakåt-växel" med två alldeles perfekta lägen. Och sadeln var fjädrig och skön. Jag minns den gången då den lyckades klara sig ifrån en stöld. Jag kände mig personligt illa berörd när jag upptäckte att någon okänd människa VÅLDFÖRT SIG på älskade lilla cykel utan att den kunde göra något motstånd. Tänk er in i min känsla nu?! Nu sätter någon oempatisk och elak person sin äckliga bakdel på den. Usch...
Min lilla raring hade för mig som ni kanske förstår ett ovärderligt affektionsvärde...
Nog om det. Jag hoppas bara att min otur vänder snart, för just nu kan livet nog inte bli sämre.
Men jag och Jasse var ute på en 1,5 timmars lång pw förut och muntrade upp varandra, så efter det kändes det lite bättre. Tack för att du alltid finns här för mig, vännen! Du anar nog inte hur mycket det betyder ❤
