Panik i dess renaste form

- det har jag upplevt denna förmiddag.

Scenario:
Jag skulle påbörja en ny kurs: "lånemarknader och derivat".
Jag var beredd på att det var någonting annat än det jag är van vid (dvs att det inte skulle innehålla en uns av ordbajseri eller flummeri om etik och moral).

Väl på plats i lektionssalen kl 9.15, när jag packar upp min lilla mini-PC medan alla andra packar upp rutblock, penna och miniräknare börjar det gå upp för mig att jag är illa ute. 

Föreläsningen börjar och detta är vad overhead-bilderna består av:

Jag försöker så gott jag kan skriva ekvationerna i Word med ord: 
"N/P = e upphöjt till RT. 
N=?
P= pris?
R=? 
T= tid (tror jag?!) 
e= något konstant?"

När frågetecknen blev fler än de andra tecknen gav jag upp och det blev passande nog paus. Jag sprang då ut och ringde studievägledaren. 

Jag förklarade med påtaglig panik i rösten att jag hamnat helt fel (i livet!) och frågade om det fanns någon som helst chans att komma in på någon annan kurs. 

Jag sa: jag kan läsa ALLT!! VAD SOM HELST FÖRUTOM DETTA!!! och hon föreslog "vetenskaplig analys på avancerad nivå". Detta skulle jag i normala fall se som väärldens tråkigaste kurs, men i jämförelse med denna lät den alldeles gudomlig. 
Jag gick in på lektionen igen, lämnade worddokumentet i befintligt och oförståeligt skick, stängde av öronen fast jag med blicken försökte se intresserad ut, medan jag på datorn istället sökte den nya kursen, kollade upp schema och kurslitteratur. 

Genomled 3 timmar av denna matematikkurs där föreläsaren med jämna mellanrum frågade oss åhörare om allting var klart varpå ALLA i kör svarade "JAAADÅ, detta är ju som en A-kurs".... Jag svalde mitt "NEEEEJ" och skämdes.


Nu i efterhand är jag i chocktillstånd. Jag kommer inte veta förrän om ca 1 vecka om jag kommer in på den andra kursen, men ska ändå gå på denna föreläsning nu i eftermiddag kl 13.15. 


Så, sammanfattningsvis. Denna förmiddag har varit absolut grotesk. Aldrig någonsin har jag förut känt mig så fullkomligt borta och blåst. Föreläsaren kunde lika gärna ha pratat på grekiska istället för engelska som han gjorde. Jag hade inte fattat mindre för det. Det var VIDRIGT!

Så. Nu sitter jag och hyperventilerar på en soffa i prisma och funderar över djupa existensiella frågor. Vem är jag? Vad var detta jag precis var med om? Är det meningen att jag ska kunna sådant här?!? 

Kommentarer
Postat av: Sis

usch vad hemskt! men va konstigt att du kunde knalla in på en sån kurs utan att det krävdes några djupare förkunskaper...!?

Svar: De antog att man mindes hur man deriverade från Matte C på gymnasiet... Men alla mina sådana kunskaper är loooong gone!
Lena

2013-11-11 @ 15:49:20
Postat av: mamma

Synd att du brås på mig i det här fallet........

2013-11-11 @ 18:18:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0