Tretimmarsfika
Har idag återsett en fin vän. Ingen mindre än Pia!
Det började med en kopp kaffe och en snickerskaka/biskvi. Blev sedan en kopp kaffe till. Och en till. Och sedan började hungern krypa sig på så då blev vi ju så illa tvungna att ta en lunch också...
Denna macka (som tillsynes står redo med sitt stora gap för att sluka mig) slukade jag i mig. Den var guuudomlig men väldigt stor. Mår illa nu igen. Det är nog dock pga allt kaffe. Jag är ju ingen van kaffedrickare längre, förstår ni.
Vet inte om det är något bra eller dåligt?
Jag vill vara en kaffedrickare.
Men samtidigt känns det ju sådär upphetsande med koffeinberoende och magsår...?
Kommentarer
Trackback
