Lena Henningson - i med- och motvind

Den dagen ägde rum igår. Nu skall jag berätta vad som hände. 

 

Becka och jag hade sedan i söndags bestämt oss för att fixa prova på-kort och gå på ett Box-pass på Friskis kl 17.45 på tisdagen. Vi behövde vara på plats senast 17.30 för att hinna köpa kort och hämta ut biljetterna till passet.

 

Det faktum att vi inte skulle fixa prova på-kortet förrän vid samma tillfälle som vi skulle gå på passet och därmed inte kunde boka plats på passet i förväg krävde två telefonsamtal till Friskis. Jag lyckades boka in oss som gäster på passet via ett telefonsamtal på tisdagsmorgonen och vi kunde därmed andas ut och försäkra oss om att vi skulle få medverka. 

 

Jag befann mig på universitetet under tisdagen och mitt seminarium slutade kl 17 varför jag och Becka kom överens om att hon skulle hämta mig vid foajén vid universitetet så att vi sedan kunde åka direkt till Friskis och Svettis kvarnen. 

 

När mitt seminarium slutade rusade jag iväg till toaletten, slängde på mig träningskläderna som jag släpat runt på hela dagen och proppade i mig en medhavd macka för att få energi att slås 45 minuter senare. 

 

Jag ställde mig sedan utanför universitetet och väntade på att Becka skulle anlända. Det vi inte räknat med var att trafiken i Örebro vid 17-tiden inte är den lugnaste..... Hon stod därför i otaliga bilköer och lyckades tillslut komma in på en genväg genom ett bostadsområde som var lättare trafikerat och även den ledde till universitetet. Kruxet var dock att denna väg relativt nyligen gjorts om och numer enbart tillåter busstrafik sista sträckan. Becka ringde mig därför i ren panik och berättade att hon stod på en avstickare från denna väg varpå jag började springa ditåt. Klockan var då 17.22.

 

När jag hittade Becka och hennes bil bytte vi snabbt som ögat förare och jag gjorde det jag är bäst på - körde rally och hoppade över farthinder för att tillslut vara på plats vid Friskis kl 17.29.

Vi hann!!!, tänkte vi - men kom snart på andra tankar. Det fanns ingen parkering!!!!

Vi virrade runt och letade. Fann tillslut en ledig plats varpå jag snabbt slängde mig ut ur bilen och började springa samtidigt som jag ropade till Becka att: "jag hämtar biljetterna!!!". 

Jag rusade andfådd in till Friskis-receptionen och berättade om mitt ärende och sa att jag kunde köpa både min och min väns prova på-kort för att spara tid i och med att Becka fortfarande inte var på plats i receptionen. Kassörskan slog in beloppet och jag skulle betala när jag insåg det ödesdigra faktumet: jag hade glömt plånboken i bilen!

 

Mitt i detta kaos ringde Becka och frågade var jag var. Hon hade nämligen fattat det som att jag skulle hämta parkeringsbiljett varför hon funderande stod och väntade vid bilen. 

 

Någonstans här började jag inse att det nog inte skulle bli någon träning för oss. Klockan var nämligen 17.43 och där stod vi - utan träningskort, med bilen 2 minuter bort samtidigt som passet skulle börja om 2 minuter. 

 

Jag ursäktade mig därför för kassörskan och sa att vi nog fick se oss besegrade och återkomma vid ett senare tillfälle istället. 

 

Jag gick med svansen mellan benen ut till Becka och bilen igen. Här visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta men beslutade oss för att tänka att det nog inte var meningen att vi skulle träna denna tisdag och åkte, ändock smått bittra, hem till Becka och slog oss ned i våra oanvända träningskläder i hennes soffa och slöade istället...

 

Nu tar vi nya tag och ska försöka få till ett träningspass nästa onsdag istället. 

Önska oss lycka till!