Lena Henningson - i med- och motvind

Nu är det måndag igen, för er som missat det. 

 

Jag trampade i morse iväg till univ och mötte upp Julina (Viktoria var dessvärre sjukling idag) och vi förfasades över att vi läst och läst i veckans kursbok utan att fått någon som helst klarhet i vad författaren egentligen vill säga. Men eftersom vi arbetat upp skills i och med att vi haft tre sådana här uppgifter tidigare började vi skriva och så vips, så insåg vi att vi visst snappat upp en hel del ändå, helt omedvetet. Så vi lät orden flööööda (min absoluta favvosyssla, ordbajseri - mmmmh!!) och blev klara med allt vi kunde göra på egen hand vid 12.30-snåret. Helt okej, må jag säga!

 

Nu är jag hemmavid (som man på ett gammaldags och smått töntigt vis kan uttrycka sig) och på väg in i en senanländande matkoma och känner hur ögonlocken flackar och kämpar för att inte ge med sig...

 

Visst förtjänar jag en powernap efter denna 3,5 timmars intensiva arbetsdag....?