Att tvingas se sig besegrad
Det är bara för mig att börja inse det nu... Hur mycket jag än kämpat med veckans bok (för jag har faktiskt läst betydligt mycket mer än jag roat mig dispite det senaste inlägget...) så börjar det nu gå upp för mig att jag inte kommer hinna läsa klart den.
Orsaken till att mitt otroligt tighta schema brast:
Och det känns ju såklart som ett otroligt nederlag för tidigare har jag ju alltid på något mirakulöst sätt lyckats bli färdig i tid med böcker, trots att set stundtals sett väldigt mörkt ut.
Men idag kommer alltså dagen då jag tvingas se mig besegrad av det här lilla äcklet:
Orsaken till att mitt otroligt tighta schema brast:
• jag är sjuk.
• sov därför som en påse skit idag pga att halsen kliade till förbannelse och jag inte ville hosta för att jag då skulle väcka mr G. Låg istället och kved tills jag var på vippen att kvävas - först då var jag tillåten att hosta till. Och sen fortsatte proceduren så.
• när jag till slut lyckats bedöva det värsta kliet började jag istället att kallsvettas
• och det började krypa i hela benen
• när jag sedan vaknade ur min dvala mellan hälften sömn/ hälften vakenhet kl 8, som jag ställt klockan på för att hinna läsa, kändes det som om jag sovit ca 1,5 minut under natten.
• jag hasade mig ändå upp, tände alla lampor och satte mig sedan tillrätta i sängen igen och påbörjade läsningen.
• 3 timmar senare vaknade jag upp i panik och såg att jag, efter vad som verkade vara ca 1 sida, slocknat med boken i handen...
Skickligt, Lena!
You suck!
Kommentarer
Trackback
