Någon är ute efter mig!!!!!!!!
Jag vet inte vad som försiggår här.
Och idag skedde ännu en vandalisering. Glad i hågen, på väg mot festligheter hos Mikaela, skuttade jag ned för mina trappor för att mötas av detta:
Ja men visst... Det är väl inga konstigheter att min cykel hänger där uppe på de andra cyklarna.....(!!?!??!!)
Inom det senaste halvåret har mina s.k. "medmänniskor" upprepade gånger vandaliserat mina cyklar (och därigenom även mig eftersom jag ser dem som mina små barn).
Först och främst var det ju min älskling som blev snodd, som ni vet.
Sedan, när jag köpt en ny, slängdes denna in i cykelförrådet av en okänd gärningsman vilket gjorde att dess skärmar böjdes och gick sönder.
Och för någon vecka sedan pillade ytterligare en okänd individ sönder min sadel (se bild)
Ja men visst... Det är väl inga konstigheter att min cykel hänger där uppe på de andra cyklarna.....(!!?!??!!)
Otroligt frustrerad tråcklade jag ur tramporna och styret ur de andra cyklarnas ekrar och cykelkorgar och cyklade argsint iväg och muttrade arga ord i takt med att cykeln utstötte rispande ljud för varje tramptag jag tog.
Jag frågar nu därför mig själv: Varför detta händer mig? Borde jag vara orolig? Finns det någon slags hotbild mot mig? Vill någon mig illa? Eller är det bara så att jag har ovanligt destruktiva, lättirriterade och våldsbenägna människor i min närhet?!
Oavsett så börjar jag minst sagt tröttna på detta! Funderar starkt på att författa en arg lapp att tapetsera mitt cykelskjul med.
Kommentarer
Trackback
