Lena Henningson - i med- och motvind

Exempel ett:
Traskade in på H&M för att köpa puder.
Väl vid hyllan möts jag av två dosor av min färg varav ena saknar "puff" och den andra är totalkrossad och pudrar ner hela mina byxor när jag öppnar den för att kolla dess skick(...).
Lätt besviken går jag till kassan och frågar om det finns fler exemplar på lagret vilket jag efter att expediten undersökt frågan blir varse om att det inte finns. Han meddelar mig även att varan ska utgå varpå jag högt utbrister VAA?!?!?!
Jag blev nämligen gravt illa berörd av denna nyhet eftersom detta puder är det jag uteslutande använt sedan jag började sminka mig som 10-11-åring. KATASTROF, hinner jag tänka innan han rättar sig och säger att de enbart ska byta utformning på förpackningen. (PUH!!)
Lättad, ändock besviken över att min vara ej finns, får han mig snart på bättre humör när han frågar: "Vill du köpa den här dosan utan puff billigt istället?"
Dum fråga, tänkte jag. När i hela fridens namn kan man svara nej på frågan om man vill ha någonting billigt?!
Jag får därmed pudret för 40kr (istället för 109) och går lycklig och inte alls så mycket fattigare ut genom affären.


Exempel två:
Blev idag även varse om att Junk & Vintage sorgligt nog ska stänga och därför nu har utförsäljning av hela sortimentet. Snabbt cyklade jag dit och fann ett ovanligt men, enligt mitt tycke, väldigt fint armband för överkomliga 37,50kr.


Med detta kan jag alltså gladeligen meddela att jag återfått min förmåga att fynda! Det finns knappt någon mer tillfredsställande känsla än den man skänks med efter att ha köpt någonting för en billig peng. Lovely!