Livet är inte så pjåkigt ändå...
Har upptäckt att jag fungerar likadant som storartade musiker, konstnärer och poeter. Jag är bäst på att producera innehåll här på bloggen när jag mår lite halvkasst. När jag är så lycklig som jag i nuläget är känns allting meningslöst att skriva. Och jag antar att ni klarar er bättre utan en massa smöriga kärleksförklaringar...
(Sitter nu på en bänk utanför mamma och pappa och väntar på att de ska komma hem. Jag förstår inte varför jag enbart lyckas ta "motionsbilder" från bänkar då jag vilar... Heheeee. För övrigt så är det som ser ut som ett inplastat lik i bakgrunden inte vad det ser ut som... tror jag(!!!!))
Så därför har det på sistone börjat glesna i uppdaterandet. Både på gott och ont, med andra ord.
Men mest gott. För jag är hellre en lycklig, dålig bloggare än en olycklig, bra bloggare.
Kan dock hoppas att jag kan lyckas kombinera dessa i framtiden så det inte behöver vara antingen eller...
Hur som helst, jag har haft en underbar helg och hunnit umgåtts med både Elin, Becka och Jocke. Och nu på eftermiddagen snörade jag på mig mina walkingpjucks och begav mig mot mamma och pappa... för att käka pizza.
Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!
Kommentarer
Postat av: mamma
Oj då, vi som inte sett grannen på ett tag...
Trackback
