Kompisar på motorvägen
Alltid när jag kör bil själv börjar jag leka att jag är kompisar med alla förare i bilarna runtomkring mig. (Ja, jag är mentalt frisk!) (något måste man väl roa sig med, huh?)
Dessa gångna veckor då jag inte samåkt har inte varit ett undantag.
Och nu har jag blivit kompis med några stycken på riktigt (i alla fall enligt min mening...).
Först så har vi lilla tillknycklade Punton som jag alltid kommer ikapp vid avfarten mot E18 och som sedan svänger in vid Marieberg. Sen så har vi min andra polare, den gula ibizan som åker E20 norrut och som jag brukar möta vid Porschecenter. Denna stackare var dock försenad idag så hen fick ligga på eftersom vi möttes så långt bort som vid Kumlainfarten. (Hoppas du hann i tid till jobbet!). Den tredje kompisen, den metallicröda Renaulten, var försvunnen idag. Kanske har den lyxliraren semester - INTE OK! Vi hade ju byggt upp en relation här. Varje dag sågs vi, och så plötsligt överger hen mig. Känner mig lite tom och ensam inombords.
(Ok, frågan är om jag verkligen är fullt mentalt frisk....? Sådana här lekar är kanske inte normala. Kamratposten, hur är det egentligen? ÄR jag normal?!)
Här ser ni för övrigt en annan kompis jag haft på motorvägen:
Hon har också övergivit mig. Tvivlar dock på att det är med vilje då hon nog har ganska svårt att själv flytta på sig... Kanske har hon blivit upphämtad av någon sjuk människa med fascination för roadkill... Skrämmande!
Kommentarer
Trackback
