Vårens största besvikelse!
Tre stjärnkockar har noggrant valt ut ingredienser för att presentera tre starka kandidater i OLWs chipskamp. När denna kampanj drog igång kunde jag inte tro mina ögon. Det var som en dröm då jag upptäckte att ena smakutmanaren var "Roast chicken".
ÄNTLIGEEEEEEEEEN, tänkte jag och mindes tillbaka till, i princip ALLA, svunna utlandssemestrar då jag proppat i mig "Roast chicken"-chips.
Se bara hur underbart livet kan vara med en påse:
(Bild från en guldstund Barcelona, sommaren 2013)
Det har sannerligen varit en kamp att hitta dessa chips i butik. Jag har aktivt LETAT efter dessa små älsklingar i ett flertal matvarubutiken - utan resultat.
Men så plötsligt!! Plötsligt uppenbarade de sig framför mig på Willys och det var med en högtidlig manöver jag varsamt plockade ned en påse och fraktade den till kassan. Köpte till och med dipp för att höja njutningen ytterligare en nivå.
Väl hemma öppnade jag omsorgsfullt påsen och tog mig ett stort, välkryddat chip (observera; chips i singular) och förde det långsamt mot munnen för att slutligen, äntligen, låta tänderna krossa den krispiga potatisskapelsen...
Och höll då omedelbart på att SPY!!!
Besvikelsen var abnorm. Jag kände nästan för att börja gråta.
Det smakade inte det minsta kyckling utan hade enbart en stark, genomträngande och helt hänsynslös smak av PAPRIKA(!!!!!!!!!!)
Jag stängde ilsket påsen och lät den ligga övergiven och skamsen på köksbordet medan jag hade Eurovision-mys i vardagsrummet. "HA! Där får ni, era äckliga as!!" tänkte jag.
Igår kom Jocke till mig och såg fram emot en chips- och dippkväll. Han åt så glatt och spred chipsstanken i vardagsrummet vilket gjorde mig otroligt illamående varpå jag tvingade honom att innan läggdags borsta tänderna två gånger, ta munskölj samt tuggummi.
Det hjälpte dock inte. För att förinta den stanken krävs nog en mindre kärnvapenexplosion... Men eftersom jag är emot kärnkraft antar jag att jag får nöja mig mig med att avlägsna den stora besvikelsen i påsform från lägenheten för att sedan vädra ordentligt i eftermiddag när jag kommer hem... Det känns mesigt i jämförelse med besvikelsen som denna chipspåse skänkte mig, men jag ju trots allt enbart en lekman....
Ett förstört onsdagsmys. Besvikelse i sin renaste form
Kommentarer
Postat av: Sis
Ånej stackars dig!!!! :'(
Trackback
