Inropare till vigsel
I lördags förmiddag hände en småmärklig grej. Efter en repa på stan promenerade jag över Stortorget för att ta mig hem och påbörja halloweensminkandet. I höjd med Rådhuset hörde jag en dam ropa "Hallå! Hallå där! Hörru, du! Du där!" varpå jag tittade dit när det gick upp för mig att det var min uppmärksamhet hon försökte väcka. "Har du bråttom någonstans?" "Näääeee", hörde jag mig själv säga. Skulle du kunna komma in här och vara vittne till en vigsel?" "Öh, va?!", svarade jag frågande och fick förklarat för mig att ett par skulle gifta sig men enbart hade med sig ett vittne vilket inte är godkänt.
Så innan jag visste ordet av stod jag uppe i rådhuset med ett par jag aldrig sett förut med vilka jag nu skulle komma att dela en stor stund i deras liv.
Vi fick uppmaningen att ta av oss jackorna med det par som skulle vigas orkade inte ta av sig, så de stod där i tjocka vinterjackor medan vigseln började. Jag blev lite tagen av stundens allvar men kom snart av mig då mannens mobil började ringa medan en kärleksdikt lästes... Han fibblade upp den från fickan för att sedan stå och läsa något en stund innan han lade ner den igen. Det var inte det minsta romantiskt vilket gjorde mig lite besviken. Efter att ha blivit inropad på vigsel väntade jag mig en glad och upplupen stämning. Men men. Vissa vill säkert ha det så! Efter ca 5 minuter var allting över och jag gratulerade och önskade det nygifta paret lycka till i livet och fick en hundring som tack för hjälpen - win!!
Kommentarer
Trackback
