Lena Henningson - i med- och motvind

Jag tycks alltid gå tillbaka till mina rötter och min härkomst (Röfors <3) när jag är iväg ensam...

Så mycket nytt och så många nya intryck! Ny stad, första gången jag sover själv på hotell i Sverige, första hängen jag träffar resterande av mina kollegor etc...

Och självklart ska jag uppföra mig suspekt i sådana sammanhang där jag önskar jag vore "cool", "laid back" och "världsvan". Här kommer ett axplock:

• Jag somnade som ett litet barn i bilen både på dit- och hemresan medan mina kollegor tillika bilkamrater sitter och samtalar. 

• Väl på plats sköter jag mig väl ganska bra på mötet (bortsett från att jag kan ha sett nonchalant ut då jah satt och jobbade medan de andra pratade. MEN jag har ju dagliga arbetsuppgifter som måste göras och min chef sade åt mig att jag kunde göra det under tiden. Dessutom är jag ju extremt skillad på multitasking så jag vet ju exakt vad som sades, trots att det kanske inte syntes utåt. Min rädsla att de andra nu tycker jag är ointresserad och nonchalant hade ju lätt kunnat avhjälpas genom den enkla meningen "Ni får absolut inte tro att jah inte lyssnar på er, men jag måste göra dessa statistikpgifter men jag är samtidigt uppmärksam på vad ni säger". Men det sa jag ju såklart inte. Utan jag teg och såg dum ut...

• När vi åker till hotellet ser vi Ölandsbron på håll varpå jag utbrister "åååh" och får alla att tro att jag aldrig någonsin sett en bro tidigare i mitt liv... Fick även kommentaren "Det låter som att Lena är väldigt fascinerad av Ölandsbron iallafall...". 

• På den otroligt delikata restaurangen "Kalmar kött och bar" hade vi förbeställt mat eftersom vi var så många. SKÖNT tänkte jag då jag på plats slipper poängtera alla ingredienser jag inte vill ha på min tallrik om det eventuellt skulle tänkas vara så att rätten innehåller dem.  GLÖM DET! Servitrisen kom med bestämda steg mot vårt bord bara för att dubbelkolla om det verkligen var så att jag ville ha "utan lök och paprika". INTE MINDRE ÄN TVÅ GÅNGER - japp, det stämmer bra... Svarade jag genant båda gånger. 

Och det blev mitt signum för denna vistelse då jag fick avstå Flygande Jacob på dagens lunch pga att den innehöll bådadera (INTE OK. Det ingår ju inte ens i originalreceptet!) (Tvingades äta pizza till lunch två dagar i rad pga att jag inte vågade tjata mer).

• I morse gick jag upp kl 6.50, fixade mig iordning, packade väskan och begav mig så ned till hotellfrukosten och möts av några få kollegor som dricker den sista sväljen kaffe. Det är uppenbarligen allmänt vedertaget att man går upp massvis med timmar innan arbetsdagen startar för att först äta frukost, sedan gå upp och fixa iordning sig och packa väskan. Eller? Är det så? Jag fick iallafall käka hotellfrulle i min ensamhet (vilket i och för dig uppskattades av mig då jag inte behövde skämmas över den mängd jag satte i mig...)

• skulle sedan checka ut.  Hade gått upp på rummet, hämtat väskorna och slängt igen dörren för att återvända ner till receptionen. På denna korts sträcka tycks jag ha tappat bort mitt nyckelkort då jag vid disken enbart lämnar fram ett vilt papper utan innehåll.... Receptionisten är förstående när jag säger att det förmodligen måste ramlat ut i rummet. När jag kommer ut på parkeringen märker jag att korten ramlat ut och balanserar på min weekend-väska. Jag skämdes för mycket för att gå in igen så jag har nu dessa som souvenir från min första business trip...

Så, det var min första affärsresa det. 

Som tröst kan jag ju säga att nästa enbart kan bli bättre! Eller?!