Lena Henningson - i med- och motvind

Glömde i förra inlägget nämna att jag även haft sprängande huvudvärk sedan sekunden jag vaknade igår.

Har därmed varit extra ynklig idag. 

Efter mitt mentala breakdown i eftermiddags lade jag mig på soffan och lämnade den inte förrän kvällen. Somnade (såklart) och drömde om en fin och felfri värld. Det var dock kortvarigt, för efter ca en timme vaknade jag av att det var Simpsons på tv (kan ni tänka er något värre?!) och fetta betydde ju dessutom att jag alltså sovit igenom de två föregående Family guy-avsnitten...

Bytte snabbt kanal och slöade vidare. Bestämde mig sedan för att gå upp och lägga mig för att läsa mig till sömns (lånade Keplers Hypnotisören från jobbet, vilken jag velat läsa läänge).

Med detta som lockbete slet jag mig från soffan och blickade upp mot sängen - SOM JU VAR TOTAL TUMULT OCH TOM I OCH MED ATT JAG RIVIT BORT ALLA LAKAN DÅ JAG TRODDE ATT JAG SKULLE TVÄTTA!!

Hur kan jag begå detta misstag gång efter gång efter gång utan att lära mig?! Ni trogna gamla rävar till läsare, ni vet ju hur många gånger tidigare jag beklagat mig för detta skende. Det är ju bergis 5 gånger!

Men jag lär mig alltså aldrig! 

Så efter att nu brottats med lakan och tjocka täcken uppe på loftet i 20 (!) minuter är jag så utmattad att jag inte ens orkar hålla i en bok. Men trött i huvudet är jag INTE så jag kommer inte somna än på länge. 

Livet är allt bra hårt ibland, alltså!

Och så saknar jag Jocke!! Trots att han åkte idag och kommer hem redan imorgon...

Hoppas vi aldrig ses igen!