En millisekund från att jag förvandlades till Örjan Lax
Idag höll det på att brista totalt för mig på Willys. Jag och Jocke var på väg hem och skulle snabbt hoppa in på Willys för att köpa frulle. Jag hade vid denna tidpunkt inte ätit någonting på 10 timmar och såg svävande kycklinglår och pizzor framför mig när jag blundande.
Jag sa att Jocke kunde vänta vid kassorna om han ville eftersom inhandlingnen skulle gå så snabbt.
Jag gick strategiskt gebom butiken och slängde vant i bananerna, yoghurten, mjölken och äggen i korgen och var på under två minuter tillbaka vid kassorna. Valde snabbt den kortaste kön (två stycken framför mig) och väntade snällt på min tur. Ur denna väna, lugna och snälla Lena skulle det, intet ont anande, snart växa ett monster som under loppet av 15 minuter skulle vara nära på att utplåna hela matbutiken.
Under denna kvart (som kändes som minst 2 timmar) hann följande hända:
• gubben längst fram i min kö är en sån där oteknisk snubbe som inte förstår att man ska förbereda köpet genom att slå koden medan kassörskan slår in alla varor.
Inte förrän den sista lilla chokladbiten är inscannad börjar han rota i fickan efter plånboken för att vasarsamt och lååångsamt slå sin kod. Kassörskan frågar: är ni pluskunder? Varpå han är tvungen att fundera länge länge innan han tillslut frågar sin fru. Hon svarar att "jo se dä ska vi allt va. Men var kan jag ha det platskortet?" Jag har här lust att skrika "det finns inga platskundkort på Willys!! Langa fram ditt körkort!!!!" men hejdar mig och låter istället kassörskan säga det, med betydligt lugnare tonläge än det som spelas upp i mitt eget huvud. Hon rabblar sitt personnummer efter en stunds lönlöst letande efter identifikation och så är det äntligen kunden framför mig som är på tur.
• "BRA! Hon har bara tre varor", tänker jag efter snabbt avscannande av bandet. Inte kunde väl jag veta att hon tidigare idag glömt sin svarta Sisters-påse där. Efter ett väldigt dividerande och inblandande av två kassörskor kommer de fram till att de inte fått in någon påse varpå kunden kontrar med att hon minsann ringt och fått konfirmerat att påsen skulle finnas där efter att ha blivit upphittad på fruktavdelningen. Kassörskan i min kassa reser då på sig och går med lugna och släpande steg mot lagret.
Här bryter jag ihop inombords och gör något jag nu i efterhand skäms över...
Jag tar rafsar åt mig alla mina varor som jag lagt upp på bandet och lastar upp dem i famnen för att, djupt fokuserad för att ej tappa balansen, byta kassakö till den vars kassörska fortfarande fanns på plats...
• i min nya kö står det nu enbart en kund som snart är färdig samt två tjejer framför mig. De två tjejena är dessutom unga (och därmed förhoppningsvis rappa) och de är där tillsammans så de bör räknas som en.
Men skenet bedrar....
Jag står där med famnen full av varor medan tjejena skryter över hur bra deras bloggar går och hur framgångsrika de är på väg att bli.
Jag suckar demonstrativt.
När det är betalningsdags häver den ena tjejen ur sig: "aah just det. Går det bra om vi delar upp betalningen?" Och visst går väl det, svarar kassörskan i ultrarapid. När ena tjejen tryckt i sin kod och halva beloppet godkänts upptäcker tjej 2 att kassörskan glömt att slå in en gurka. De kommer tillslut fram till att tjej 2 ska betala för denna gurka också varpå den scannas in.
Det piper till i kortläsaren och kassörskan säger: "medges ej". Bloggsuperstjärnan har alltså inga pengar men försöker ändå dra kortet och slå koden två gånger till utan resultat. Hon tar skakande fram mobilen för att kolla banken. Fumlar och fumlar och "FÖRSTÅÅR inte"... Lagom till jag tänkt tanken att jag kanske ska gå fram och betala - erbjuder sig tjej 1 att göra det. "TAACK!" viskar jag för mig själv och tackar gudarna att det inte hann gå några millisekunder till innan det blev min tur, för då hade det brustit för mig.
Jag var sååå nära bristningsgränsen till att bli Örjan Lax/Johan Rheborg i nedanstående klipp:
View on YouTube
Kommentarer
Trackback
