Lena Henningson - i med- och motvind

Jag berättade samlat och välartikulerat om resan hit när en groda plötsligt flög ut ur munnen: "vi stannade på vägen och käkade frulle".

Har glömt bort att hänga på Google analytics på några månader varpå jag surfade in där och nästintill ramlade av stolen av förvåning.

 

Min blogg har rört sig utanför Nordens gränser!!!

 

Otroligt roligt. Borde kanske göra sådär som coola, kändisbloggare gör och skriva en summering av inlägget i kursiv stil längst ner. To please all of my international readers, so to speak...

 

 

 

Och självklart glömde jag ta allergimedicin både igår och idag. 

Fick därför skicka ett Clarityn-bud till Carlssons i morse. Efter någon timme kände jag kliandet i gommen försvinna...

för att förbytas mot ett intensivt kli på huden på armarna och i ansiktet. 

Håller på att tappa det snart. Sorgsenheten över innehavandet av allergi övergår i galenskap. 

Känner mig som ett psykfall med kli-ticks... (Typ som han med sjukdom i Den där Mary) 

Läckert!!

Det innebär uteserverings- och parkhäng, grillning, solglasögon 

...och bara ben!

Denna sista punkt är ju både på gott och på ont. 

Gick precis bakom en tjej som bar klänning och, till synes, bara ben. Jag blev bländad av benen trots att jag hade solglasögon på mig. Trotsade min "bländadhet" och tog av mig brillorna för att få mig en ordentlig syn och såg att hon i själva verket bar vita, genomskinliga leggings!(!!!!). Med risk för att låta högfärdig måste jag säga att det INTE var smickrande. Hellre naturligt bleka ben än vita leggings. 

Jag däremot gör Örebro stad en tjänst och behåller till vardags långbrallorna på...

Förra helgen hängde jag och Becka och var på jakt efter en supertragisk film (ja, sådant sug kan man ju faktiskt ha ibland...). Efter en lång stunds flashbackande på "gråt filmer" (ja, det var särskrivet för det är så de flesta användare på Flashback uppenbarligen uttrycker sig...) så fann jag filmen för kvällen: Pojken i randig pyjamas. 

Denna hade jag aldrig hört talas om förut och den var inte heller ny utan var från 2008. Denna kollade vi dock på och tjöt som stollar. (Sjukt bra film!!!)

Viken film går på tv just nu då, tror ni?

Jo men självklart är det just denna film, som jag alltså aldrig förr hört talas om...

Konstruerad vääääärld, gott folk. 

Så med andra ord så är denna påskhelg numer välsignad trots allt. Allt detta tack vare Caroline! TACK!!

- Såååå skönt. 

Jag var helt övertygad om att jag skulle bli tvungen att skriva omtenta och därmed jobba på heltid och samtidigt försöka klämma in en massa plugg i hjärnan OCKSÅ.  

Så blir dock inte fallet, och det känns alldeles gudomligt gött!

Detta glada besked firades så storslaget som med en riktig reboost-kväll i soffan. Är inne på min andra film för kvällen och käkar godis som jag införskaffade mig på premiärshoppingen på Dollarstore i Laxå. (Köpte ett nätt, litet parti på 4 Lion, 3 godispåsar och 2 lantchipspåsar. Tänker inte delge hur mycket som nu återstår men kan erkänna att jag inte ätit någon lunch eller kvällsmat.....)

Glad påsk på er, raringar! 

I över ett års tid har jag spekulerat i en specifik detalj i min vardag som jag misstänker är en bugg i det så kallade "Lena-spelet" aka. mitt konstruerade liv.

 

Det är som katten i Matrix ni vet.

 

 

Min värld är konstruerad (dvs. jag lever som i Truman show där jag är Truman...) och buggen i mitt program är denna hund:

 

Förra sommaren, då denna misstanke började gro, såg jag under en veckas tid denna hund VARENDA gång jag kollade ut genom fönstret när jag var hemma. Blev då lite småskraj men glömde bort det efter några veckor eftersom jag sedan inte såg den mer.

 

Men för någon månad sedan började allting om igen.

Detta efter att jag och Mikaela var ute och gick och mötte denna hund varpå jag återigen mindes den svunna sommarens hundmysterium och delgav historien för Mikaela. Sedan den dagen har jag, i stort sett dagligen, sett denna hund igen. - "Det är väl inte så konstigt. Förmodligen bor väl denna hund nära dig", kanske du nu kontrar med i ett försök att förkasta min teori. - "NEHERU", svarar jag då. För jag har nämligen stött på denna hund på hela skilda ställen och vid helt skilda tidpunkter runt om i Örebro stad:

En gång i norrcity, en gång utanför Krämaren, en gång vid Ernst & Young samt flera gånger i området kring Konserthuset.

 

Igår såg jag den när jag gick till bilen kl 06:00. När jag sedan kom hem på eftermiddagen och gick hemåt från parkeringen tänkte jag på hunden och det faktum att jag aldrig sett den i detta område på eftermiddagen. Precis när denna mening var färdigtänkt dök den upp runt hörnet på Konserthuset varpå jag blev så paff, och samtidigt uppgiven över att min teori nu verkligen kunde ses som bekräftad, att jag högt utbrast

 "NÄMEN NÄÄ-ÄÄ!" följt av en djup suck.

 

När jag i morse gick till bilen, ca 10 minuter senare än igår, tittade jag mig runt efter den bekanta morgonsynen över den ståtliga hunden. Vid första anblick såg jag den inte, men plötsligt var dock ordningen återställd då den dök upp bakom ett träd på andra sidan ån.

 

Så, med dessa vattensäkra bevis kan jag nu meddela mina "övermän" som spelar Lena-spelet detta: 

 

Jag har vid det här laget accepterat att jag lever i en konstruerad värld. Det är väl det som är min lott här i livet och jag har kommit att bli tillfreds med det.

 

En grej som dock stör mig i allt detta är att jag inte vet vad detta är för hundras. Den är helt enorm. En gång mötte jag den på en trottoar och kom därmed nära den. Och den når upp till midjan på mig (!!!!) Den är alltså heeelt enorm, men otroligt ståtlig och fin. Så, snälla övermän: Ge mig ett tecken. Berätta för mig vad det är för ras så jag kan finna inre ro i någonting i alla fall.

Det blir med andra ord INTE en välsignad påsk!

(Chokladägg med gudomligt mjölkskum i)

 

Åt jämt dessa på påsk hemma i Röfors när jag var liten och det var lite som en helig stund då familjen samlades runt matbordet och högtidligt avnjöt dessa från äggkoppar.

 

Den som hjälper mig få tag på dessa får en stor fet puss (eller en kartong med dessa härligheter)

Nu ska jag laga matlådor och slöa vidare: lagom ansträngande en dag som denna! 

Så därför har det på sistone börjat glesna i uppdaterandet. Både på gott och ont, med andra ord. 

Men mest gott. För jag är hellre en lycklig, dålig bloggare än en olycklig, bra bloggare. 

Kan dock hoppas att jag kan lyckas kombinera dessa i framtiden så det inte behöver vara antingen eller...

Hur som helst, jag har haft en underbar helg och hunnit umgåtts med både Elin, Becka och Jocke. Och nu på eftermiddagen snörade jag på mig mina walkingpjucks och begav mig mot mamma och pappa... för att käka pizza. 

Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta! 

Heheee.

Idag har jag därmed varit piggare än på länge. Man är tydligen mer produktiv när man sover mer än 4-5 timmar.

Min granne, duvan, har pluppat ut ett ägg utanför mitt köksfönster. Får se hur länge det får ligga orört i år... Förra året tog det väl ungefär en vecka innan någon skata käkade lyxig äggfrulle.

Allting som kunde gått fel gick fel idag på jobbet. MEN! Allting går ju som tur är att lösa, så ingen större skada skedd. 

Förutom att nytt-jobb-självförtroendet som man skaffat sig går upp i rök...... Nej nej, visst, det göööör inget. Inte alls!(!!!!!!!!!!!€£%$}£}€)

Det var dessutom kö på motorvägen idag med så fick idag, liksom igår, åka gamla Örebrovägen hem vissa sträckor. 

Inte behöver jag komma hem inte. Neeeejdå! 

/en småbitter Lena

I fredags grillade vi hos Becka och hade det otroligt trevligt för att sedan avsluta kvällen på Satin.

På lördagen vaknade jag ändå tidigt pga att jag har vant mig vid att gå upp kl 5 i och med att jag nu börjat jobba....  (Galenskaper). Jocke och jag unnade oss dock en lång, slöfrulle med filmtittande på förmiddagen för att på eftermiddagen stressa ihjäl oss och flänga runt i stans alla hörn för att slutligen hamna på Conventum där Örebro Studentsångare hade storslagen konsert. Det var lika häpnadsväckande bra som vanligt och jag hade ståpäls och blanka ögon ca hela tiden - Underbart! Därefter cyklade jag till Pia där Angelica också befann sig. Satt vid köksbordet och babblade och smuttade på vin i timtal. Huuuur mysigt som helst!

På söndagen blev det inte heller någon sovmorgon för då skulle jag upp och hoppa på tåget till Stockholm. Sedan drog hel släkten runt i våran hufvudstad och fikade och åt mat om vartannat till huvudaktiviteten stundades: ABBA-museumet och ABBA-kören som min syster är med i hade jubileum och allt vad det var. Gick på muséet och sjöng i en låtsas-studio, provade virtuella outfits och garvade ihjäl mig åt hur extremt creepy jag såg ut: 

Och sedan var det dags för konserten. De rev av en massa ABBA-klassiker och det var såååå bra!!

Därefter spanade vi på kändisar (självaste Benny Andersson(!), Peter Dalle, hon-som-har-släktingar-som-skulle-vara-på-Lanzarote i Svensson Svensson samt någon mer som jag nu glömt bort... Eller just ja. En rektor från SVT:s "Klass 9a" ..... (snark!! Bara nördiga lärar-släktingar som blev exalterade av det...).

Hur som helst. Det var en superrolig dag  och så mysigt att göra något tillsammans hela släkten. 

Och nu är det alltså måndag igen och jag är låååångt ifrån utvilad. Men det var det värt!

 

Denna låt och detta uppträdande är verkligen någonting utöver det vanliga.

Vid första anblick kan man tycka att denne man är en smula underlig.

Men efter tjugonde tittningen eller liknande inser man hans storhet!

 

KOLLA!

LOVA!

Väl på plats stod grillen och pyrde och var redo att ta emot godsakerna. 

Jag fick grilltången i händerna och så plötsligt försvann Becka och Mikaela in för att färga hår och jag blev förpassad utomhus. Just schysst....

Inte ens Bosse The dog ville hålla mig sällskap utan insisterade på att gå in igen.

Så jag går numera under epitetet "den ensamme grillaren". Borde äta upp alla kycklingspett själv - bara för att jag kan!

Anledningen till min rubbade sinnesstämning är att jag nu sett det sista How I met your mother-avsnittet. 

Och jag är verkligen i chock. På riktigt. 

Jocke kan intyga detta. Han blev rädd för mig för att jag grät så mycket. Och bölade efter att det var slut eftersom jag insåg storheten i att detta nu var slutet av en era. Efter 9 år har nu historien fått ett definitivt slut. 

Jag bokstavligt talat ryser i skrivande stund. 

Heeeelt galet!