Lena Henningson - i med- och motvind

Upptäckte precis att hans extraladdare satt kvar i uttaget vid min säng och jag såg min chans och tänkte "ha haaaa, nu kan jag utnyttja dina elektronikattiraljer eftersom jag är för trött för att gå upp och hämta min egen laddare".

Det tjuvknepet fick jag bittert ångra!

När jag talade i nallen medan den laddade fick jag världens stöt i örat!!

Och jag har tidigare vid flertalet tillfällen även erfarit att den avger stötar då man råkar lägga sig på metalldelen... Not nice!

SUUURA, suura, lömska sladd!

Ska nog passa på att slänga den medan han är borta - mohahaha (lömskt, elakt skratt)

Har Hanson-bröderna ett fjärde syskon som blev utesluten från pojkbandet?!

Jag gick lugnt och fridfullt mot bilen på konserthusparkeringen då någon helt oförutsett ramlade ned mot min krage på jackan. Jag fifflade med den för att se vad som fallit ned, i tron om att det var ett löv. 

Jag blev dock snart varse att så inte var fallet.... Jag blev nämligen kletig om fingrarna och en ohygglig stank spred sig uppåt min näsa. 

Jag hade blivit utsatt för en fågelskitattack!!!

Och jag hade självmant dragit fingrarna i det och hade det därmed över hela mig. Jag började därför hulka och såg min räddning i en vattenpöl lite längre fram varför jag rusade dit för att slänga upp vatten på kragen samt tvätta händerna. 

Märkbart chockad och äcklad drog jag av mig jackan i farten medan jag småsprang mot bilen, slängde in den i bagaget för att sedan sätta mig i bilen för att mötas av en fasansfull upptäckt.

- Jag var helt full av skit på hela kinden och i håret!! 

Jag sprang därför ut till pölen igen och hetssvabbade av ansiktet och håret. Skitsamma att vattnet var helt brunt. Allting är fräschare än fågelskit! 

Denna gång var jag nog dock lite övertaggad för jag såg ut såhär efter ca 15 min på maskinen:

Hade råkat ta ca 10 st sådana här bilder mitt i all tumult. Den talar för sig själv. Det var MÖRKT!

Brandlarmet gick nämligen igång och alla trodde det var brandövning. Men då  ca hälften av OBH-skyrkan plötsligt helhjärtat sprang mot en bil och gasade iväg (ca hälften av OBH-styrkan extraknäcker även som brandmän. Reds. Anm.) förstod vi att det var på allvar. Snart kom mina extraknäckande kollegor i full brandmansmundering och vandrade filmskt in i byggnaden. Det var dock förmodligen bara städerskorna som spolat för varmt vatten i städskrubben... Men ändå!! AcTiOn!¡!¡!

Resten av dagen var nästan lika actionfylld pga stress och mycket att göra. 

När jag kom hem vid 17ish var jag därför av förklarlig anledning ganska trött. Unnade mig därför att kolla på True Blood hela kvällen. Eller hela och hela...? Jag gick och lade mig vid 21.. Heheeee, men fram tills dess iallafall!

Försov mig dock ändå lite smått i morse och kom några minuter för sent till upphämtningsplatsen... Oops

Efter ca 10 minuter gav vi upp och tvingade oss själva att inse att vi nog inte är skapta för friluftsliv. Vi tänkte då återvända till bilen varpå jag pekade åt ett håll och Jocke åt ett annat. Jag stod på mig och vi började traska. 

Och traska

Och traska

Och skymningen började falla på och jag kände hur jag började känna en liten liten uns av oro.  

Vi traskade vidare och paniken i mig växte. Jag småsprang tillslut fram och Jocke lufsade efter mig i sina genomblöta tygskor. 

Nu var det helt plötsligt kolsvart. 

När jag var nära bristningsgränsen såg vi plötsligt ljuset, bokstavligt talat.  Jag skrek rakt ut men upptäckte sedan att ljusen rörde sig. Där kom tre galna cyklister med pannlampor. Jag skrämde skiten ur dem genom att omedvetet stå bakom ett träd och trycka fram tills de kom jämsides och jag då gällt sade: "ursäktaaa!". Vi frågade om vägen till "stora" grusvägen och de sa att vi skulle följa de gula markeringarna. 

Sagt och gjort. 

Vi följde dessa förgrymmade gulmålade träden i vad som kändes som en evighet. Kom sedan på den briljanta idéen att kolla gpsen och såg att bo vart långt från Lillåns tätort. 

Då kom paniken på riktigt. Det brann bakom ögonen på mig och Jocke fattade inte att jag var allvarlig utan lekte skräckfilm(......). 

Kom sedan på att det finns kompass i phony och jag plockade fram den. Räknade ut att vi torde gå mot väster men pga det var helt becksvart ute och att jag var i upplösningstillstånd pallade jag inte att leta reda på en stig utan stegade rakt genom urskogen rakt västerut. 

Vi småsprang

Och småsprang

Och småsprang. Och såg till slut ljuset igen. Nu dör jag på riktigt, tänkte jag och tänkte på dagens tidigare smått ironiska blogginlägg om att jag skulle frysa ihjäl inatt nu skulle bli verklighet. 

Denna gång var dock ljuset ett positivt ljus då det var det som lös upp elljusspåret. Därifrån fungerade gpsen vilket tillslut äntligen ledde oss till bilen. 

Den lyckan när lilla mobilficklampans sken föll på min registreringsskylt, efter nästan 1,5 timmas blint famlande i skogen - den är obeskrivlig!!!

Hade hjärtklappning när vi satte oss i bilen och har fortfarande inte hämtat mig. 

Så, kontentan med detta:

Jag ska ALDRIG mer gå ut i en skog. NÅGONSIN!

Idag blev jag övergiven av min samåkningskompis som åkte hem redan vid frukosten. "Ajdå", tänkte då jag och såg ovanstående bild framför mig. "Nu är jag fast i Finnerödja till imorgon!!". Började fundera över om Carlsons livs säljer tält... Och sovsäck!? "Hur kallt kan det bli på natten?" "Kommer skyfallet från imorse återkomma även inatt?" "Kommer mina frusna fingrar klara av att sätta ihop tältpinnarna? "Kommer jag att överleva natten?"

(Observera min vita, hissade flagga på tältet som indikerar att jag gett upp).

Tankarna hann dock inte sväva iväg längre än så förrän jag kom på att det ju faktiskt går tåg från Laxå till Örebro. En snäll laxåare på jobbet erbjöd sig, då han förmodligen sett min bekymmerrynka i pannan växa, att skjutsa mig till stationen efter jobbet. 

Slutet gott, allting gott. 

Snart är jag hemma och kan andas ut och fira att jag ej behöver frysa ihjäl inatt. Wohoo!

• lyckats komma upp. Halvt fryst ihjäl pga att inget element fungerar i min lägenhet. (Note to self. ring hyresvärden innan det är för sent 😵)

• snubblat över Jockes väska i hallen och famlat i luften för att likt en tyngdlös akrobatikkunnig katt rädda upp situationen och återigen landa på fötter.

• återupptäckt min supermysiga poncho. 

/ irritationsobjekt i samåkningsgruppen

Vad har nu hunnit med hittills, mina vänner?

Skulle jag som lärare se denna annons skulle jag ge upp i förväg och känna att det är lönlöst att ens söka tjänsten. Hur ska man kunna lära småkids att stava om inte ens rektorerna/HR-personalen på skolan kan det?

Förstår inte hur detta särskrivande har kunnat växa så explosionsartat på sistone. Det kliiiiar i hela mig så fort jag ser det. Eeeeeeew

/språkpolisen som är på bristningsgränsen till självantändning

Ville bara meddela er om att jag lever, dagarna hankar på och jag har nu ätit mos och falukorv sex måltider i rad. 

Varför; kanske du frågar dig?

Jo serru, det ska jag berätta! 

Jag har köpt hem nya "kok- och stekkärl" från OBH. I supreme non-stick-serien. De är såå snyggaaaa! Men alla får inte plats i mitt minikök så jag packade från början enbart upp 24-centimeterstekpannan och 1,5- och 3-literskastrullerna. Väl uppackade började Jocke och jag laga potatismos (jag började skala potatis men höll uppriktigt på att dö. Nåja, jag nös non-stop och blev hes...). Vi valde 3-literskastrullerna och slängde i alla potatisar i den, men hoppsan! Vi hade uppenbarligen skalat potatis till halva svenska befolkningen så det fick inte plats. Jag fick då snabbt och smidigt packa upp 5(!)-literskastrullen också och den fylldes till bredden. 

Vi tillagade med andra ord 5 liter mos!!

Igårkväll packade jag ihop fredagens matlåda och sen slängde jag resten. Jag var så trött på att se den. Kommer aldrig mer vilja äta mos (eller åtminstone inte på några veckor..)

Snygg ju!!! Har även nu kaffebryggare, - Så Mickis och Becka! Nu är det fritt fram stt komma på kaffekalas igen när inte kaffet inte längre smakar piss.