Lena Henningson - i med- och motvind

I över ett års tid har jag spekulerat i en specifik detalj i min vardag som jag misstänker är en bugg i det så kallade "Lena-spelet" aka. mitt konstruerade liv.

 

Det är som katten i Matrix ni vet.

 

 

Min värld är konstruerad (dvs. jag lever som i Truman show där jag är Truman...) och buggen i mitt program är denna hund:

 

Förra sommaren, då denna misstanke började gro, såg jag under en veckas tid denna hund VARENDA gång jag kollade ut genom fönstret när jag var hemma. Blev då lite småskraj men glömde bort det efter några veckor eftersom jag sedan inte såg den mer.

 

Men för någon månad sedan började allting om igen.

Detta efter att jag och Mikaela var ute och gick och mötte denna hund varpå jag återigen mindes den svunna sommarens hundmysterium och delgav historien för Mikaela. Sedan den dagen har jag, i stort sett dagligen, sett denna hund igen. - "Det är väl inte så konstigt. Förmodligen bor väl denna hund nära dig", kanske du nu kontrar med i ett försök att förkasta min teori. - "NEHERU", svarar jag då. För jag har nämligen stött på denna hund på hela skilda ställen och vid helt skilda tidpunkter runt om i Örebro stad:

En gång i norrcity, en gång utanför Krämaren, en gång vid Ernst & Young samt flera gånger i området kring Konserthuset.

 

Igår såg jag den när jag gick till bilen kl 06:00. När jag sedan kom hem på eftermiddagen och gick hemåt från parkeringen tänkte jag på hunden och det faktum att jag aldrig sett den i detta område på eftermiddagen. Precis när denna mening var färdigtänkt dök den upp runt hörnet på Konserthuset varpå jag blev så paff, och samtidigt uppgiven över att min teori nu verkligen kunde ses som bekräftad, att jag högt utbrast

 "NÄMEN NÄÄ-ÄÄ!" följt av en djup suck.

 

När jag i morse gick till bilen, ca 10 minuter senare än igår, tittade jag mig runt efter den bekanta morgonsynen över den ståtliga hunden. Vid första anblick såg jag den inte, men plötsligt var dock ordningen återställd då den dök upp bakom ett träd på andra sidan ån.

 

Så, med dessa vattensäkra bevis kan jag nu meddela mina "övermän" som spelar Lena-spelet detta: 

 

Jag har vid det här laget accepterat att jag lever i en konstruerad värld. Det är väl det som är min lott här i livet och jag har kommit att bli tillfreds med det.

 

En grej som dock stör mig i allt detta är att jag inte vet vad detta är för hundras. Den är helt enorm. En gång mötte jag den på en trottoar och kom därmed nära den. Och den når upp till midjan på mig (!!!!) Den är alltså heeelt enorm, men otroligt ståtlig och fin. Så, snälla övermän: Ge mig ett tecken. Berätta för mig vad det är för ras så jag kan finna inre ro i någonting i alla fall.

Det blir med andra ord INTE en välsignad påsk!

(Chokladägg med gudomligt mjölkskum i)

 

Åt jämt dessa på påsk hemma i Röfors när jag var liten och det var lite som en helig stund då familjen samlades runt matbordet och högtidligt avnjöt dessa från äggkoppar.

 

Den som hjälper mig få tag på dessa får en stor fet puss (eller en kartong med dessa härligheter)

Nu ska jag laga matlådor och slöa vidare: lagom ansträngande en dag som denna! 

Så därför har det på sistone börjat glesna i uppdaterandet. Både på gott och ont, med andra ord. 

Men mest gott. För jag är hellre en lycklig, dålig bloggare än en olycklig, bra bloggare. 

Kan dock hoppas att jag kan lyckas kombinera dessa i framtiden så det inte behöver vara antingen eller...

Hur som helst, jag har haft en underbar helg och hunnit umgåtts med både Elin, Becka och Jocke. Och nu på eftermiddagen snörade jag på mig mina walkingpjucks och begav mig mot mamma och pappa... för att käka pizza. 

Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta! 

Heheee.

Idag har jag därmed varit piggare än på länge. Man är tydligen mer produktiv när man sover mer än 4-5 timmar.

Min granne, duvan, har pluppat ut ett ägg utanför mitt köksfönster. Får se hur länge det får ligga orört i år... Förra året tog det väl ungefär en vecka innan någon skata käkade lyxig äggfrulle.

Allting som kunde gått fel gick fel idag på jobbet. MEN! Allting går ju som tur är att lösa, så ingen större skada skedd. 

Förutom att nytt-jobb-självförtroendet som man skaffat sig går upp i rök...... Nej nej, visst, det göööör inget. Inte alls!(!!!!!!!!!!!€£%$}£}€)

Det var dessutom kö på motorvägen idag med så fick idag, liksom igår, åka gamla Örebrovägen hem vissa sträckor. 

Inte behöver jag komma hem inte. Neeeejdå! 

/en småbitter Lena

I fredags grillade vi hos Becka och hade det otroligt trevligt för att sedan avsluta kvällen på Satin.

På lördagen vaknade jag ändå tidigt pga att jag har vant mig vid att gå upp kl 5 i och med att jag nu börjat jobba....  (Galenskaper). Jocke och jag unnade oss dock en lång, slöfrulle med filmtittande på förmiddagen för att på eftermiddagen stressa ihjäl oss och flänga runt i stans alla hörn för att slutligen hamna på Conventum där Örebro Studentsångare hade storslagen konsert. Det var lika häpnadsväckande bra som vanligt och jag hade ståpäls och blanka ögon ca hela tiden - Underbart! Därefter cyklade jag till Pia där Angelica också befann sig. Satt vid köksbordet och babblade och smuttade på vin i timtal. Huuuur mysigt som helst!

På söndagen blev det inte heller någon sovmorgon för då skulle jag upp och hoppa på tåget till Stockholm. Sedan drog hel släkten runt i våran hufvudstad och fikade och åt mat om vartannat till huvudaktiviteten stundades: ABBA-museumet och ABBA-kören som min syster är med i hade jubileum och allt vad det var. Gick på muséet och sjöng i en låtsas-studio, provade virtuella outfits och garvade ihjäl mig åt hur extremt creepy jag såg ut: 

Och sedan var det dags för konserten. De rev av en massa ABBA-klassiker och det var såååå bra!!

Därefter spanade vi på kändisar (självaste Benny Andersson(!), Peter Dalle, hon-som-har-släktingar-som-skulle-vara-på-Lanzarote i Svensson Svensson samt någon mer som jag nu glömt bort... Eller just ja. En rektor från SVT:s "Klass 9a" ..... (snark!! Bara nördiga lärar-släktingar som blev exalterade av det...).

Hur som helst. Det var en superrolig dag  och så mysigt att göra något tillsammans hela släkten. 

Och nu är det alltså måndag igen och jag är låååångt ifrån utvilad. Men det var det värt!

 

Denna låt och detta uppträdande är verkligen någonting utöver det vanliga.

Vid första anblick kan man tycka att denne man är en smula underlig.

Men efter tjugonde tittningen eller liknande inser man hans storhet!

 

KOLLA!

LOVA!

Väl på plats stod grillen och pyrde och var redo att ta emot godsakerna. 

Jag fick grilltången i händerna och så plötsligt försvann Becka och Mikaela in för att färga hår och jag blev förpassad utomhus. Just schysst....

Inte ens Bosse The dog ville hålla mig sällskap utan insisterade på att gå in igen.

Så jag går numera under epitetet "den ensamme grillaren". Borde äta upp alla kycklingspett själv - bara för att jag kan!

Anledningen till min rubbade sinnesstämning är att jag nu sett det sista How I met your mother-avsnittet. 

Och jag är verkligen i chock. På riktigt. 

Jocke kan intyga detta. Han blev rädd för mig för att jag grät så mycket. Och bölade efter att det var slut eftersom jag insåg storheten i att detta nu var slutet av en era. Efter 9 år har nu historien fått ett definitivt slut. 

Jag bokstavligt talat ryser i skrivande stund. 

Heeeelt galet!

Då är det dags för min första dag på OBH Nordica. Jag är livrädd för att jag ska vakna upp, göra mig jobb-tjusig, äta frulle, åka iväg till Finnerödja, kliva in på kontoret och mötas av att all personal står och hånskrattar och pekar på mig och i kör skriker: "APRIL APRIIIIL, du har inte alls fått jobbet!!!".

Allt annat förutom det kan jag nog acceptera...

Inte visste jag att det var så många coola kids som hängde här inne. 

Men uppenbarligen. För så fort jag virade upp äckel-flaggan strömmade det in folk. 

Skoj!

Kanske alltid borde vara vidrig...?

Jag varnar härmed känsliga läsare, PÅ RIKTIGT!

En man har tagit medicin för någon sjukdom och fick som bieffekt att magen växte något kopiöst och han gick upp 75kg på kort tid. 

Såhär ser han nu ut:

Detta fick mig att må extremt illa dels även pga att jag är väldigt hungrig...

Slutade därför kolla på programmet men gjorde det ödesdigra misstaget att behålla tvn på. 

Råkade kolla dit och fick då bevittna icke-retuscherade närbilder från operationen. 

Det började med en spontan frukost på Vasa med Annica och Joel 

Blev så förtjust i skorna att jag stannade  vid ett flertal gånger för att sätta mig ner och posera med fötterna mot olika bänkar och underlag (det berodde inte alls på att jag var slut i benen...).

Så sammanlagt var jag nog ute i två timmar varav aktiv promenix pågick i 1,5h och var nästan en mil lång.

Det var niiiice, men är helt sjukt stel nu. Kan knappt resa mig från sittande ställning... Eheeee

Och som alltid känner jag mig som den lyckligaste och friaste personen på jorden efteråt.

Firade detta med en lunch på Paolo's med Jocke och hans vänner och slog till på stort och tog mig ett glad rödtjut. Klockan 14... På en tooorssdaag(!)

Det var jag värd!

Nu är jag hemma, har käkat dagsfärskt bröd och stekt ägg och min fina Jocke sitter vid min sida i soffan. 

Vem är denna mystiska man, undrar säker ni?!

Med all rätt. 

Denne herre har stundtals uppehållit mig från studierna til och från hela denna vecka (och tidigare veckor också) och med sitt järngrepp hållit mig fast i hans värld. 

Sitter och paniktentapluggar som vanligt de skälvande sista dagarna innan "the big day" som infaller på torsdag.

Försöker förstå mig på alla de 13 vetenskapliga artiklar som, förutom tre böcker på sammanlagt 1200 sidor, ingår i litteraturen. De gör det inte lätt för oss stackars studenter alltså...

 

För det första är ju allting på engelska, men efter att ha använt det eminenta (...) verktyget Google translate lyckades jag få fram denna mening som väntas ge mig som läsare en förstååååelse för en artikels handling:

Jo tack! Jag sätter knut på min tunga bara jag försöker läsa meningen tyst för mig själv(!).

 

Det är alltså en avgörande skillnad mellan operanD och operanT, vilket hela förståelsen för artiklen grundar sig i... AH men vad nice!  Skönt att ni klargjort det!!

 

Jag gav mig dock dän på att jag i slutet av denna natt skulle förstå skillnaden och började fundera. och fundera. och fundera.

 

TIllslut förstod jag!!!!

 

Operand resurs är en fysisk vara.

Och en operant resurs är en tjänst.

(tror jag?!)

 

Det var ju otroligt mycket lättare att förstå.

Jag borde nog bli forskare ENKOM för att införa lite pedagogiskt skrivande där uppe på viktigpettarnas och ordbajsarnas tron.

 

 

 

Nu måste jag återgå,

Detta kommer bli en låååååååååååååång natt

OOPS!

 

Alma, mina kära kusin, var så rar att hon upplyste mig om att det inte alls var det sista avsnittet som kommit ut idag utan att det kommer två till...

 

Det var faktiskt en riktig tur att jag fick reda på det innan jag tryckte på play, för TÄNK er vilken besvikelse det hade varit för mig och vilken inre kris jag hade genomgått om Ted i det jag trodde var det sista avsnittet faktiskt inte träffade "the mother"!!!

 

Istället kommer de två ABSOLUUUT sista avsnitten i två delar, NÄSTA måndag (tisdag i Sverige!) vilket innebär att jag tålmodigt får lov att vänta en vecka till. Det kommer bli ett ypperligt sätt att dessutom fira att MIN FÖRSTA ARBETSDAG då är avklarad!!

 

TÄNK ER vad jag längtar nu!