Luktexperten, till eder tjänst!!
Ni som känner mig vet att jag är dåligt känslig för lukter och smaker och exempelvis kan lukta mig till paprika på flera meters avstånd.
Detta blev jag även varse idag.
På vägen hem från jobbet, i nivå med rondellen i Laxå utbrast jag högt och ljudligt plötsligt: "eeeeeew vad det stinker fiiisk!!!!!" för att sedan tvingas hålla för näsan när jag körde.
När vi åkt en bot glömde jag dock bort det och återgick till 10 i 2-fattningen på ratten (.... Eller inte. Jag är ju en cool och körskoletrotsande bilförare!).
Nu i afton träffade jag mamma och pappa ute på stan en snabbis och pappa frågade om jag skulle käka fisk ikväll. "Nej?" sa jag frågade varpå han berättade:
En lastbil full med strömming välte i Laxå-rondellen imorse!!!
Ha! Där ser ni. Jag inbillar mig inte bara utan min näsa HAR superpowers!
Min oerhörda okunskap
Det är inget jag är stolt över, men samtidigt så skäms jag faktiskt inte längre. Det är nog dags att jag träder fram i ljuset och erkänner: jag är totalt klapprutten på att känna igen manliga skådespelare.
Detta är Harrison Ford, tror jag.
Och detta äääär.... Mel Gibson?
Och då är det ju bara en kvar, så detta måste väl därför vara Kevin Costner.
Igår kollade jag och Mikaela på film: Jack Ryan: shadow recruit (Hett tips! Nagelbitande spännande!). Där var en tvålfager, äldre man med som jag kände väl igen. "Ååh, det är ju Harrison Ford", hörde jag mig själv säga men kände samtidigt en liten tvivlande känsla i magen.
Filmen fortlöpte och jag insåg plötsligt min okunskap och som från bar himmel kom det till mig: "NEEEJ, vad dum jag är. Det är ju Mel Gibson han heter!!".
Såg resten av filmen och var nöjd över min insikt. Intet ont anande om hur fel jag hade...
Nu på morgonen när vi i samåkningsbilen berättade respektives kvällar igår kom jag att förtälja historien om att jag kollade på film.
Hade dock glömt bort vad den hette varpå jag googlade och fick min så kallade "insikt" kastad i ansiktet. Casting actors var varken Harrison Ford eller Mel Gibson, utan i själva verket Kevin Costner...
Så nu ska jag därför delge bilder på dessa tre män i ett försök att ge mig själv en mental bild att komma ihåg för framtiden. Hoppas även det finns någon annan kändisiinkompetent människa som liksom jag har något att lära av detta.
Och detta äääär.... Mel Gibson?
Låt stå!!!
En helg i de södra delarna av vårt rike
Denna helg började i bilen på väg ned till Jönköping. Det var delmålet på min och Jockes resa. Vi var minst sagt exalterade inför helgen. Vissa av oss lyckades behålla det yttre lugnet bättre än andra....
(Måste även här påpeka att dessa brillor inte är Jockes! Det är nämligen så extremt konstigt att han inte ens äger ett par solbrillor?!)
Morgonen efter klev vi upp tiiidigt för att fräscha till oss till max och för att få tid att äta allt på frukosten.
På kvällen när festligheterna var över drog jag och Jocke ut med en moppe till en närliggande sjö där vi hittade en brygga som vi satt och filosoferade på:
Åkte senare på kvällen en raggarrunda på "stan" för att jag skulle se vart Jocke växt upp. Sedan äntrade vi vårt sovdon för natten: en husvagn!!!!! Och lyckan var total. Jag ÄLSKAR ju att sova i husvagn. Traditionsenligt satt vi och spelade spel innan läggdags:
Och så plötsligt var söndagen kommen och vi käkade middag och grillade bananer med choklad (😍) för att sedan bli tvungna att bege oss hemåt igen.
Det var fin utsikt från vägen så jag njöt till fullo då Jocke körde. Fick då även äran att vara dj, vilket jag ju fullkomligt älskar:
Vi kom fram till hotellet i Jönköping, slängde in våra grejer och begav oss ut på stan för att träffa hans vänner. Detta glömde jag dock helt bort att föreviga med kameran... Men när natten föll begav vi oss till "Sandbankarna" och satt där och frös/myste till utsikten en stund innan uppladdningen inför hotellfrullen startade:
Morgonen efter klev vi upp tiiidigt för att fräscha till oss till max och för att få tid att äta allt på frukosten.
Var så ivrig att jag glömde ta kort innan kah började käka, och glömde ta kort på "greatest hits-tallriken" och våfflorna också...
Sedan var det dags att styra kosan mot Skåne och Osby där konfirmation för Jockes systerdotter stundade. Glömde ta kort nästan hela lördagen...
På kvällen när festligheterna var över drog jag och Jocke ut med en moppe till en närliggande sjö där vi hittade en brygga som vi satt och filosoferade på:
Åkte senare på kvällen en raggarrunda på "stan" för att jag skulle se vart Jocke växt upp. Sedan äntrade vi vårt sovdon för natten: en husvagn!!!!! Och lyckan var total. Jag ÄLSKAR ju att sova i husvagn. Traditionsenligt satt vi och spelade spel innan läggdags:
Och så plötsligt var söndagen kommen och vi käkade middag och grillade bananer med choklad (😍) för att sedan bli tvungna att bege oss hemåt igen.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det varit en alldeles underbar helg, men att jag inte är det minsta utvilad inför den kommande veckan.
Men med lite viljekraft/tvång klarar man sig upp på morgonen iallafall...
Artöverskridande vänskap
Stod precis och väntade på min samåkningsskjuts. Och ut från en buske kom en hare hoppandes. -"Oh... Big news", tänkte jag sarkastiskt eftersom det ju vimlar av harar i stan. Bemödade mig inte ens med att ta upp phony för att ta kort.
Jag gav då upp hoppet om en artöverskridande vänskap och vände, även jag, på klacken.
Som jag blev lycklig!!! Jag började genast planera våra kommande somrar och alla "shenanigans" vi tillsammans skulle hitta på.
Några sekunder senare gjorde jag dock ännu en zoologisk upptäckt som fick mig att lägga ner min spydiga attityd:
En liten, rar igelkott kom nämligen springandes i full balluns över vägen, rakt emot mig. När hen såg min kraftiga staty tog hen dock en plötslig vändning och sprang bortåt (se bifogad bild)
Jag gav då upp hoppet om en artöverskridande vänskap och vände, även jag, på klacken.
Där stod jag då, lite näpen och övergiven och kämpade med att hålla tillbaka tårarna som ville tränga fram pga vänskapsavvisandet (typ så iallafall). Och så plötsligt avbröts jag i min sorgbearbetning av att någonting rörde sig i ögonvrån. Lilla igelkotten hade då ångrat sig och kom släpande tillbaka till mig - skamsen, tätt längs med husväggen som för att visa sin ånger och be om en ny chans.
Som jag blev lycklig!!! Jag började genast planera våra kommande somrar och alla "shenanigans" vi tillsammans skulle hitta på.
(Kul förresten att när jag skulle söka på hur shenanigans stavades så använde jag otvivelaktigt ordet "busstreck" för att finna översättningen...)
Tillbaka till vänskapshistorien!
Jag planerade vår gemensamma framtid och log för mig själv av blotta tanken på planerna. Drog även referenser till självaste Pölsa, vars groda, liksom min igelkott, kom tillbaka till honom. "Because if you really really love someone [...] they'll come back!!"
Kom sekunden senare på att igelkottar ofta är överbelamrade av löss, så jag la benen på ryggen och sprang iväg...
The end
The return of the pineapple
Jahaja, du gyllene ananas...We meet again!!!
Denna gång har min favvobloggare HanaPee KÖPT en sådan.
För ni minns väl historien om denna ananas från september 2013? Om inte, se här!
En latvariant av tacopaj
Har varit konstant sugen på tacopaj den senaste månaden eftersom det är det garanterat mest återkommande samtalsämnet i bilen påväg till, men framför allt från, jobbet.
Och såhär blev slutresultatet:
*Nom nom nom!!*
Igår stod jag inte ut längre utan bad att bli avsläppt vid Willys och shoppade ingredienserna. Jag var egentligen alldeles för trött för att laga någon som helst mat efter kaosdagen - men nöden har ingen lag, som man så käckt brukar säga...
Blev utmattad av blotta tanken på att kladda med pajdeg varför jag tillagade en liten latversion med tacochips istället för deg. Hade även ruccola i pajen vilket var delicioooooouuusss!
Såhär såg den ut innan osten lades på och den skjutsades in i ugnen:
Och såhär blev slutresultatet:
*Nom nom nom!!*
Ofrivilligt singing in the rain
Imorse glömde mina kära samåkningskamrater bort att hämta mig...... Fick stå ute i spöregnet och bliga i en kvart. Hade dock paraply så jag passade på att leka att jag var med i musikalen Singing in the rain så det gick ingen nöd på mig.
Väl på jobbet var det KAOS.
HELA DAGEN.
Men vi klarade oss ur det och tog oss levande därifrån! 😅
Så det är ändå med glatt sinne jag nu sitter i bilen påväg hem igen. Denna gången glömde de mig inte heller utan väntade så snällt med att åka iväg tills jag kom: lyx!
En ljuv stund till sjöss
Den senaste veckan har ju bjudit på ett sådant underbart, grått regnväder så när helgen äntligen kom kunde vi inte hålla oss längre utan begav oss ut med båten på Vättern (förflyttade den från iläggningsplatsen till båtplatsen). Jocke fick därmed äran att premiäråka m/y Pacific.
Vinden piskade våra arma ansikten och lamslog varje led i kroppen. Regnjackorna räckte inte för att hålla oss torra, men vad gör väl det? Ingenting går ju upp mot en skön dag till sjöss....
Eldkvarn frammanar humörsvängningar
Är hos mamma och pappa och i väntan på Eurovision kollar vi på ett gammalt program med Eldkvarn på Cirkus. Det är helt galet bra. Typ alla bästa svenska artister är med och gästar: Moneybrother, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck, Pernilla Andersson, Dregen, Mauro Scocco... Ja, ni hör ju själva!! Har precis skrattat hysteriskt i ca 4 minuter åt Moneybrothers scenspråk för att sekunden efter börja tjuta för att det är så vackert och att publiken ser så lycklig ut.
Humörsvängningar much...?
Bra är det oavsett, så jag skiter i't!
Kommer förmodligen tjuta på Eurovision också. Gjorde det till första semifinalen... Heheeee
Västhypotesen prövad
Jag lyfte fram hypotesen om att Röförsare alltid bär väst för min familj (som jag helt sonika hamnade hos igårkväll efter att under min löprunda fått ett lovande sms om mat från mamma...)
Nåväl. Vi förstod inte alls var den idén kom från. Den är som helt tagen ur luften. Familjen Henningson tillsammans (mamma, pappa, Elin och jag) äger nämligen inte mer än 18 västar sammanlagt......
Eller okej då... Det kanske ligger någonting i det påståendet så jag är nog inte beredd att förkasta hypotesen helt.
____________________________________
Pappa och Elin kom förresten med förslag på vad mitt föregående blogginlägg om Röforsvästen borde ha hetat. Är lite bitter att jag inte kom på det själv:
• väst är bäst
• vad är bäst: Pest eller väst?
Konsten att bära väst som en Röforsare
Idag på jobbet blev jag varse att "alla personer från Röfors bär väst" och att detta tydligen är en allmän sanning och allmänt vedertaget bland alla människor som INTE bor i Röfors. (Är detta någonting som ni andra Röforsare vetat om?!)
Jag vill ju inte vara sämre själv utan nu omfamnar jag därför mitt ursprung, tar på mig min täckväst och beger mig ut på en löprunda.
/en sann, västbärande Röforsare
Vårens största besvikelse!
Tre stjärnkockar har noggrant valt ut ingredienser för att presentera tre starka kandidater i OLWs chipskamp. När denna kampanj drog igång kunde jag inte tro mina ögon. Det var som en dröm då jag upptäckte att ena smakutmanaren var "Roast chicken".
ÄNTLIGEEEEEEEEEN, tänkte jag och mindes tillbaka till, i princip ALLA, svunna utlandssemestrar då jag proppat i mig "Roast chicken"-chips.
Se bara hur underbart livet kan vara med en påse:
(Bild från en guldstund Barcelona, sommaren 2013)
Det har sannerligen varit en kamp att hitta dessa chips i butik. Jag har aktivt LETAT efter dessa små älsklingar i ett flertal matvarubutiken - utan resultat.
Men så plötsligt!! Plötsligt uppenbarade de sig framför mig på Willys och det var med en högtidlig manöver jag varsamt plockade ned en påse och fraktade den till kassan. Köpte till och med dipp för att höja njutningen ytterligare en nivå.
Väl hemma öppnade jag omsorgsfullt påsen och tog mig ett stort, välkryddat chip (observera; chips i singular) och förde det långsamt mot munnen för att slutligen, äntligen, låta tänderna krossa den krispiga potatisskapelsen...
Och höll då omedelbart på att SPY!!!
Besvikelsen var abnorm. Jag kände nästan för att börja gråta.
Det smakade inte det minsta kyckling utan hade enbart en stark, genomträngande och helt hänsynslös smak av PAPRIKA(!!!!!!!!!!)
Jag stängde ilsket påsen och lät den ligga övergiven och skamsen på köksbordet medan jag hade Eurovision-mys i vardagsrummet. "HA! Där får ni, era äckliga as!!" tänkte jag.
Igår kom Jocke till mig och såg fram emot en chips- och dippkväll. Han åt så glatt och spred chipsstanken i vardagsrummet vilket gjorde mig otroligt illamående varpå jag tvingade honom att innan läggdags borsta tänderna två gånger, ta munskölj samt tuggummi.
Det hjälpte dock inte. För att förinta den stanken krävs nog en mindre kärnvapenexplosion... Men eftersom jag är emot kärnkraft antar jag att jag får nöja mig mig med att avlägsna den stora besvikelsen i påsform från lägenheten för att sedan vädra ordentligt i eftermiddag när jag kommer hem... Det känns mesigt i jämförelse med besvikelsen som denna chipspåse skänkte mig, men jag ju trots allt enbart en lekman....
Ett förstört onsdagsmys. Besvikelse i sin renaste form
Bevis på att jag inte ljuger!!
Till alla er som ifrågasätter mitt varande eller icke varande av potatisskalsallergi kan härmed skamset lägga svansen mellan benen, ödmjukt be om förlåtelse och erkänna sig överbevisade.
Jag hade nämligen här på eftermiddagen ett samtal med en läkare och fick det bekräftat att alla mina korsreaktioner mot Björkpollen stämmer in.
Googlade därför just "korsreaktion björkpollen" och fick fram följande lista:
IN YOUR FACES, tvivlande, så kallade "vänner"!!!!!
(Blev dock lite konfunderad över det faktum att jag borde vara allergisk mot morötter....?)
Bonna-Lena i storstan
Idag fick jag äran att följa med chefen till OBH Nordicas huvudkontor i Sundbyberg för att hälsa på storstadskollegorna. Det var mycket trevligt, men redan ca 10 minuter efter ankomst sken min bonnighet igenom, trots min kamp att hålla de begreppen borta.
Jag berättade samlat och välartikulerat om resan hit när en groda plötsligt flög ut ur munnen: "vi stannade på vägen och käkade frulle".
Snälla som kollegorna var lät de detta felsteg passera okommenterat men jag upplevde själv en inre skam.
På lunchen med företagets CEO, en controller och min chef hörde jag mig själv i farten säga "ja, jag kan ju inte dricka öl hela tiden så då får jag gå till parker istället" (berättade att jag hade en pub på lin innergård och därmed inte kunde sitta där och sola/picknicka etc.)
Tillbaka på kontoret efter lunchen (handskalade räkor på ceasarsallad med parmesandressing(!!!) som avnjöts utomhus i solen) satte jag mig vid kollegorna igen och samtalade en stund. Gick ca 15 minuter senare på toaletten och upptäckte då till min stora fasa att ett relativt stort knippe av mitt framre hår hoppat över från mitt- till sidbena. Detta hade förmodligen skett någon gång under lunchen 20 till 75 minuter tidigare. Och återigen, vänliga som de var, fällde de alltså ingen kommentar utan jag fick skämmas i min ensamhet och inte få möjlighet att "spexa till/skämta bort det"....
Meeeen, förutom dessa smärre missöden hade denna lilla, halvt bortkomna tösabit från landet en sannerligen trevlig dag i den kungliga hufvudstaden.
Lena Henningson : i med- och motvind - Den internationella bloggen
Har glömt bort att hänga på Google analytics på några månader varpå jag surfade in där och nästintill ramlade av stolen av förvåning.
Min blogg har rört sig utanför Nordens gränser!!!
Otroligt roligt. Borde kanske göra sådär som coola, kändisbloggare gör och skriva en summering av inlägget i kursiv stil längst ner. To please all of my international readers, so to speak...
Soooo, sincerely welcome to my extraordinary blog, you guuuys. I love ya'll soooo much. You can't even imaagine!! Now I'm a cool and chic celebrity bloger who writes a small summary in italia at the end of all posts. So now you guuuys can understand everything too, and not just look at the awesome pictures I sporadically upload.
XOXO!
All denna pollen gör KAOS med mig
Idag är det inte kul alltså.
Och självklart glömde jag ta allergimedicin både igår och idag.
Fick därför skicka ett Clarityn-bud till Carlssons i morse. Efter någon timme kände jag kliandet i gommen försvinna...
för att förbytas mot ett intensivt kli på huden på armarna och i ansiktet.
Håller på att tappa det snart. Sorgsenheten över innehavandet av allergi övergår i galenskap.
Känner mig som ett psykfall med kli-ticks... (Typ som han med sjukdom i Den där Mary)
Läckert!!
De bleka benens tid
Våren är här!
Det innebär uteserverings- och parkhäng, grillning, solglasögon
...och bara ben!
Denna sista punkt är ju både på gott och på ont.
Gick precis bakom en tjej som bar klänning och, till synes, bara ben. Jag blev bländad av benen trots att jag hade solglasögon på mig. Trotsade min "bländadhet" och tog av mig brillorna för att få mig en ordentlig syn och såg att hon i själva verket bar vita, genomskinliga leggings!(!!!!). Med risk för att låta högfärdig måste jag säga att det INTE var smickrande. Hellre naturligt bleka ben än vita leggings.
Jag däremot gör Örebro stad en tjänst och behåller till vardags långbrallorna på...
SUCK!
Konstruerade världen fortsätter att visa sig...
Förra helgen hängde jag och Becka och var på jakt efter en supertragisk film (ja, sådant sug kan man ju faktiskt ha ibland...). Efter en lång stunds flashbackande på "gråt filmer" (ja, det var särskrivet för det är så de flesta användare på Flashback uppenbarligen uttrycker sig...) så fann jag filmen för kvällen: Pojken i randig pyjamas.
Denna hade jag aldrig hört talas om förut och den var inte heller ny utan var från 2008. Denna kollade vi dock på och tjöt som stollar. (Sjukt bra film!!!)
Viken film går på tv just nu då, tror ni?
Jo men självklart är det just denna film, som jag alltså aldrig förr hört talas om...
Konstruerad vääääärld, gott folk.
Mångkulturell kväll
Denna afton har varit en salig blandning mellan svenne, indisk och sydafrikansk afton. Jag, Becka och Mikaela var hos Mikaela och lagade indisk tandoorikyckling med naan-bröd, gult ris, vitlöks- och gurksåser och hela köret. Till det avnjöt vi rosévin (som var från Sydafrika), ostbågar, chips och chokladägg framför Let's dance och Twilight.
Så med andra ord så är denna påskhelg numer välsignad trots allt. Allt detta tack vare Caroline! TACK!!
Chokladägg?!?!!!?, frågar ni nu er, kan jag tänka mig.
Jo det ska jag klargöra för er!
Min barndomsvän, tillika föredetta Röforsare, Caroline såg mitt lidande och min efterlysning och köpte med sig ett paket av mina älskade chokladägg och tog med sig dessa hela vägen från Norge till Örebro så att jag skulle få njuta av dessa i påsktider.
Upplev glädjen detta bringade med bifogad bild:
Så med andra ord så är denna påskhelg numer välsignad trots allt. Allt detta tack vare Caroline! TACK!!
I made it!!
Tro't eller ej; jag klarade tentan, med stor marginal!! Och fick dessutom VG på PMet.
- Såååå skönt.
Jag var helt övertygad om att jag skulle bli tvungen att skriva omtenta och därmed jobba på heltid och samtidigt försöka klämma in en massa plugg i hjärnan OCKSÅ.
Så blir dock inte fallet, och det känns alldeles gudomligt gött!
Detta glada besked firades så storslaget som med en riktig reboost-kväll i soffan. Är inne på min andra film för kvällen och käkar godis som jag införskaffade mig på premiärshoppingen på Dollarstore i Laxå. (Köpte ett nätt, litet parti på 4 Lion, 3 godispåsar och 2 lantchipspåsar. Tänker inte delge hur mycket som nu återstår men kan erkänna att jag inte ätit någon lunch eller kvällsmat.....)
Glad påsk på er, raringar!
