Lena Henningson - i med- och motvind

Helgen har varit helt underbar!
men såklart, när vardagen kommer krypandes igen, och charken kallar, så nalkas mina otursdagar.
Idag trodde jag faktiskt att jag skulle klara mig utan några större problem, men ack så blåögd jag var!
När jag blev ensam kvar i charken och plockade fint i osthyllan, packade ost (och provsmakade brie!! först fick jag kväljningar och när jag lyckats svälja visste jag inte om jag gillade det eller inte. en väldigt udda och sur smak tyckte jag...) hur som helst. Det gick bra och alla köpte revbensspjäll och kamben av mig.

När det närmade sig stängning av charken satte jag igång med att diska typ 8 stycken stora galler som var fulla med inpyrt kyckling/revbensspjällsfett. Dessa hade legat i blöt i några timmar och det var därför inte helt omöjligt att få dem något så när rena. När jag däremot skulle övergå i att rengöra ugnen blev det tyngre. Denna gång glömde jag dock inte att ställa en tom hink under utrinningen, men jag hade missat att köra rengöringsprogrammet först. Så när jag började på att gno med min lilla svintotuss var det centimetertjocka lager av bränt fett på varje etage. jag skrubbade och skrubbade men det satt bättre än karlssons klister! jag gav tillslut upp och tog istället ut den djupa plåten som till bredden var överfull med fett i både rinnande och fast form.
När jag lade denna i blöt och sedan började rispa med baksidan på diskborsten bevisades det att det verkligen var fast form av fett. Det satt om möjligt ännu bättre än fettet i ugnen. Jag skrapade och skrapade utan resultat. Det enda som hände var att jag fick ett tjockt lager med brunt gojs på alla mina manikyrerade naglar.
Jag stod där och längtade hem till kvällsmaten jag visste att mor och far hade tillagat, och jag längtade också efter farmor och farfar, vilka jag visste skulle komma till oss på tisdagsmiddag.
Då slog det mig. Inte nog med att jag behövde tampas med plåten... jag hade även skärmaskinen kvar att rengöra och alla dess delar att diska. Den stora sopsäcken skulle slängas. Jag hade 5 slevar, 4 knivar och två skärbrädor att diska. Alla skinkor, mortadellor, korvar och salamis skulle även plastas in innan jag fick åka hem... pest!
Jag gav upp när det gällde äckelplåten och skrev istället en lite lapp till mina kollegor: "Förlåt för att ugnen och plåten ser förjävliga ut, men det var omöjligt att få de rena /Lena"
Sedan tog jag itu med de kvarvarande sysslorna och avbröts då av en karl som bad mig lämna ut hans paket i posten. Ännu ett förseningsmoment, men jag var ju så illa tvungen att hjälpa pojkstackarn. När jag slutligen var klar sprang jag ut på lagret för att stämpla ut. Då var klockan 19:51!!! jag får bara betalt till 19:15, eftersom man förväntas vara klar med allt efterpyssel då. Helt värdelöst!

Jag sprang ut på lastkajen, smällde igen dörren efter mig och gick med tunga steg till bilen, rivstartade den och körde iväg. Ringde ett potentiellt mysigt samtal men fick inget svar, och kom sedan hem och kramade mina kära familjemedlemmar. Senare fick jag ett samtal av milla. Jag beklagade mig över min dag och kände att tårarna inte var långt bort.

och just det!! i morgon var (observera VAR) min enda lediga dag på 5 dagar, men själbklart blev jag tvugnen att offra den. Milla och beckis och jag som skulle ha en heldag i örebro, nu blir det bara en halv :(

Hur som haver. Nu ska jag sova, försöka förtränga denna hemska dag och istället drömma söta drömmar!

idag har det varit svårt att kontakta mig på mina mobiler. Jag har varit helt ovetande om varför, och bara blivit sjukt irriterad. Becka blev förvirrad när hon inte kom fram, vilket nummer hon än ringde. Jag var halvt som halvt förstörd här på morgonkröken när jag fått ett "vem är det?"-sms. Men så gick det tillslut upp ett ljus för mig om att jag den 25 juli hade begärt flytt av mitt gamla mobilnummer. Så värre än så var det inte.
Så nu når ni mig åter igen på 0709998065.

Nu har jag mycket att stå i tills i kväll. Först och främst måste jag städa mitt rum. Pest och pina! Jag mår illa bara jag tänker på det. Jag måste även duscha, fräscha till mig, äta någon slags mat och plocka ur diskmaskinen. Det är kämpigt att vara ensam hemma. Jag tror dock att jag skiter i dammsugningen. Det är ju det äckligaste och jobbigaste görat i världshistorien.
PUSS!

Denna morgon var den enda på väldigt länge, som tillät mig att sova ut. Jag hade tjatat till mig en sovmorgon av milla tillochmed. Tror ni då inte att jag vaknar av mig själv kl 7:30?!
Mor och far hade då redan lämnat huset och var sedan kl 6 påväg långt uppåt i Norrland. Jag hade alltså huset alldeles för mig själv! När jag låg i min säng, spelade mobilspel och smsade om vartannat, såg jag plötsligt en svart prick ovanför dörren. Jag sprang upp för att kolla, och möttes av en mycket stor spindel. Jag sprang vidare in på toaletten för att hämta lite papper att lägga spindelns snart döda kropp i, och återvände sedan till mitt rum. Jag hoppade upp, eftersom jag inte räckte enda upp med mina 164 cm. Spindeln ramlade ner på golvet och jag trodde jag hade vunnit kampen. Men så sprang den jäveln iväg, snabbt som ögat, och försvann bakom mitt vita skåp... så så var det med denna morgons spindeljakt.

Jag släppte det ändå ganska snabbt och traskade nedåt för att äta frukost. Då möttes jag av en lapp där det stod, "VATTNA TOMATER!" (som jag själv skrivit som påminnelse till mig själv kvällen innan) och "Ta in posten varje dag!". Pappa och jag hade nämligen ett mindre tjaffs om att jag inte tagit in posten en annan gång...
Förutom lappe,. möttes jag även av något sötare.Ett litet kokt ägg liggandes i en skål med orden "Hej Lena" på. Jag log för mig själv och rotade sedan fram äggdelaren och beklädde mitt polarbröd med äggskivor.






Idag har jag även avslöjat hela twilight-historien för Milla idag. Vi var efter mina alla avslöjningar även tvungna att kolla på ettan. Micket bra!

Imorgon är det jobb och dgf! MYS!

fyyfan viklen hemsk dag detta har varit!
Först och främst sov jag väldigt mycket för lite i natt, eftersom milla och jag satt uppe och deppade över att vi inte varit på the killers.
För det andra så jobbade jag 9h45min!
Till att börja med gick det relativt bra i charken. Vi hade ett väldigt hektiskt schema framför oss med tillverkning av 25 smörgåstårtor, uppskärning av ost samt en stor leverans.
Vi knegade på och hade världens teamwork vid smörgåstårtegörandet. Det gick snabbt och smärtfritt med undantag för att jag hällde massa majonäs på mina skor.
När jag började skära upp ost började det sakta men säkert gå utför.
Danabluen och brien gick galant, men gorgonzolan blev helt åt helvete. helt olika stora bitar och fel tråg.
Jag upptäckte, med ett skrik, även en tveskärt och sagga i pikantosten. Så den användes inte...

Efter lite krångel med paketeringen av osten skulle jag iallafall vara duktig och rengöra ugnen. Och vi har fått en ny ugn dit så då var det en jätterolig inbyggd vattenslang som man kunde spruta med, så det gjorde jag för glatta livet!   och sen efter en stund kommer Lotta på att hon ska påminna mig om att jag måste byta hink under utrinningen för att det inte ska svämma över... men då hade det redan gjort det.. så då var halva charkköket fullt med fett och kycklingrester. Då var det bara till att hämta skurmoppen och börja torka upp... vi fick flytta heöa ugnen för att komma åt allt och så förlorade jag 15-20min av behövligt charkjobb.

Sen kom varorna och Jin och jag fick fullt upp igen. Jag åkte på att fronta gröt"korvarna" vilket är det absolut otympligaste jobbet. Jag tog mig även an leverpastejen, den nästjobbgaste...  Jag fick sedan gå på en snabbfika innan Jin skulle sluta, men då fanns det ingenting att fika på så jag fick leta fram en torr kaka och ett glas saft... inte ens kaffe fanns det alltså!

Sedan återvände jag och blev ensam kvar i charken. då plockade jag lite och så var det tillslut dags för att plocka ihop och diska och rengöra allting.
Då tog jag med mig Cillit Bang till värmeskåpet och började rengöra. Sen kom en kund och började fråga om nånting och jag blev okoncentrerad på att torka skåpet, och så Bang! och det var inte rengöringsmedlet som slog till, utan det var en del (förvisso redan trasigt) av taket på skåpet som rmalade i golvet och splittrades i 100000 små glasbitar!
Johan kom springandes och undrade vad det var som lät, och skrattade sedan när jag upptäckte att det var jag. men så gav han mig iallafall ett tomt mjölkpaket som jag kunde lägga skiten i. Ännu lite behövlig charktid gick bort till annat.

måste förresten även tillägga att jag hela dagen var sämst på att skära skinka. inga skivor blev bra :(

men men.. när jag fått upp allt glas och begav mig in i diskrummet satte den fula rösten i högtalarna igång att prata "ett personalmedelande. personal till tomglas, personal till tomglas". och inte bara en gång utan minst 20 ggr.. tillsut kom en tant och frågade om den hade hakat upp sig.. men det var bara någon idiot som stod och tryckte på ringklockan non stop.    slutligen tystnade det!  men då kom istället "personal till lastkaj" och jag blev rädd att idioterna hade tagit sig in på lastkajen så jag gick dit för att ge dem ett rejält kok stryk. Men så stod det en fet gubbe där med en lika fet frysleverans - typ 3 timmar försenad!!
ordinarie fryskillarna hade för länge sen gått hem, så därför fick jag ta hand om alla burarna istället!
kallt som fan var det i frysen och jag tyckte ännu mer synd om mig själv än jag gjort innan.
När jag äntligen var inne med alla burar var det bara till att slänga soppåsen i charken och sen var jag klar!!
Då sprang jag ut ur charken och till bilen. SÅ äntligen var jag påväg hem, 45 minuter(!) efter att charken hade stängt.

usch och fy!
väl hemma möttes jag av en mamma som tyckte synd om mig och matade mig med några chips. men det hjälpte inte märkbart måste jag säga. minst 2 påsar skulle behövas för att göra mig på bättre humör igen!