Oskryt
Jag brukar ju ganska ofta skryta om mina perfekt kokta ägg.
I detta inlägg kommer skrytet lysa med sin frånvaro.
Dagens ägg tillreddes nämligen på jobbet, i kastrull och brunt vatten - med en koktid på ca 15-20 minuter pga att jag glömde bort det...
Jag hade lila gärna kunnat tugga i mig en barkbit. Har halsbränna nu...
En inte alltför rofylld morgon
Denna dag startade kl 06.10.
De bestämde sig för att ta egen bil och jag for runt som en vante i lägenheten och sprang sedan till bilen.
Därefter har det varit full fart på jobbet.
-"jaså, hade hon sovmorgon idag?", undrar ni nu.
- Nej, jag hade ju inte det...
Vaknade av att Jocke med mjuk stämma frågade om jag hade försovit mig.
- "nejdå", svarade jag kaxigt varpå han insisterade.
Det var då jag insåg det: jag hade försovit mig för att jag helt och hållet glömt bort att ställa klockan. Som tur var hade Jocke fått för sig att ställa klockan på 6.10. Annars hade jag bergis sovit till 8-9... Så jag hade tur i oturen!
Hur som helst. Kl 6.10 borde jag befunnit mig på öster och plockat upp Hannes. Fem minuter innan det skulle jag ha hämtat upp Martin. Men så blev det ju alltså inte...
Skickade sms till dem i panik:
Och på något mirakulöst sätt lyckades jag stämpla in på jobbet 7.02, dvs enbart 2 ynka minuter för sent.
Var tvungen att skryta lite inför Jocke:
Därefter har det varit full fart på jobbet.
Och idag jobbade vi dessutom bara halvdag så nu sitter jag därför vid farmor och farfars sommarstuga och göttar mig, och viftar på tårna i en solstol med en glass i näven och väntar på att de ska anlända hit.
Såå, detta blev en bra dag, trots dess minst sagt hektiska morgon.
Konsten att se skillnad på en jordhög och en hare
Det är inte den lättaste av uppgift, ska jag säga dig.
Nå...?
Jag tänker nu pröva er, så får vi se om ni har lika pigga morgonögon som jag har.
Kanske tänker ni likt mig att: - "Vilka klantiga vaktmästare Örebro kommun har skaffat sig. Spiller jord utanför rabatten, sådär!!"
Vilka latmaskar... Ligger och sover till efter sex, då de väcks och skräms upp av en bil följt av en nyfiken hund/husse.
Eller vänta lite nu...
Hmm...
Detta känns inte rätt.
Är det inte...?
Nej det kan det väl inte vara?!
*smyger några steg närmre*
Jo-o, dra på trissor!!!
Det är ju i själva verket två små, sovande harar!!
Vilka latmaskar... Ligger och sover till efter sex, då de väcks och skräms upp av en bil följt av en nyfiken hund/husse.
Tätt därefter kom även pappan/någon annan morgonpigg familjemedlem och drog igång de andra två och tvingade dem att hetsspringa runt gräsmattan, 10-15 varv. Vilken sadist-hare!!
Det var allt jag hade att avvara idag.
Hare bra
Hehe
Saker jag ogillar just nu:
• att det var jättefint väder hela dagen men slutade vara fint när jag kom hem. 
• att jag har en massa ovikt tvätt i hallen som pockar på min uppmärksamhet.
• att jag i helgen, efter flera veckors längtande, köpte en Cromecast som sedan inte visade sig fungera för min iPhone.
• att denna försämring av vädret gjorde att jag inte längre kan gå ut på långpromme.
• att föregående punkt enbart är en bortförklaring för att jag ska slippa gå ut på långpromme.
• att jag är lat.
• att jag kommer bli fet pga föregående punkt och min otroligt imponernade förnekelseförmåga.
• att SD är på extrem framfart och att andra rasistiska partier tar massvis med mandat i EU-parlamentet. Kyrkklockor borde ringa för fara varje dag från och med idag.
• att mina grannar nått nya höjder när det gäller cykelfrustration (dock inte med min cykel, som tur är!).
• att jag har en massa ovikt tvätt i hallen som pockar på min uppmärksamhet.
• att dammråttorna dessutom helt tagit över de golvytor som inte fylls av påsar eller väskor.
• att jag även är för lat för att ta itu med detta.
• att jag alltid får platt hår så fort jag lämnar mitt hem.
• att jag i helgen, efter flera veckors längtande, köpte en Cromecast som sedan inte visade sig fungera för min iPhone.
• att jag saknar Jocke och att han kommer jobba dag och natt hela denna vecka.
Hm, det var nog allt.
Nu ska jag slumra till på soffan framför HIMYM och förhoppningsvis vakna upp med energi nog att ta tag i åtminstone några av ovanstående störningsmoment.
Lena "löparn" Henningson
Igår var det alltså dags. Det jag fasat inför i två veckor (eftersom jag förträngt min medverkan innan dess...):
V Å R R U S E T !
Jag var inte fullt så förberedd som mina springkamrater. De hade mobilarmband, hörlurar och grejer, men jag kom som jag var. Au naturel - och tvingades lägga phony i sportBHn vilket gjorde att det såg ut som jag hade spetsbröst... läckert!
Men det gick bättre än förväntat. Vaknade upp dagen till ära med enorm halsont och gick och hostade/snörvlade hela dagen på jobbet. Men pressen på att folk som stod längs med vägen och hejade på skulle se en sakta ned för att istället börja gå var väldigt påfrestande. Därför sprang jag helt och hållet på envishet och stolthet majoriteten av loppet. Startade dessutom längst fram i "springa fort-kön" så jag hade inget val (!).
Därför ser ni på dessa bilder vilken ohygglig fart jag håller och vilken spänst jag har i stegen. På bild tre ser ni mig bära min tur-hatt (?) och som ni ser på sista bilden går det så fort att det slår gnistor omkring mig och det bildas fartränder efter min väg:
..... eller just det... Det var ju här i slutet, där kameran uppenbarligen stod, den sista kilometern, som jag gav upp och började gå istället.
Vilken besvikelse att det är just det som fångast på film!
För huvaligen som jag sprang innan, kan jag lova!!
Får den smått mirakulösa tiden 29 minuter för en latmask som mig, det hade inte varit möjligt om det inte gått undan i början!
Så jag är ändå stolt över min insats, måste jag säga!
Och som från ovan fick jag kraft i slutet och fick till ett snyggt upplopp med lååånga, graciösa steg in i mål (så såg det i alla fall ut i mitt huvud....)
GE MIG SEMESTER!!!
Det är inte det att jag inte trivs på OBH (för det gör jag verkligen!!) men just nu skulle jag göra i stort sett VAD SOM HELST för att få semester nästa vecka och en vecka framåt.
Råkade nämligen ramla in på en resesida och hittade MASSVIS med resor till Kreta, Bulgarien, Kroatien som i princip är gratis. 1349:- för en vecka på Kreta. Och det är långt ifrån det billigaste...
Man har ju inte ens råd att stanna HEMMA när det finns sådana där bra erbjudanden!
Kolla bara här. Jag svimmar snart. Är i chock. Jag v i i i i i l l l .
Luktexperten, till eder tjänst!!
Ni som känner mig vet att jag är dåligt känslig för lukter och smaker och exempelvis kan lukta mig till paprika på flera meters avstånd.
Detta blev jag även varse idag.
På vägen hem från jobbet, i nivå med rondellen i Laxå utbrast jag högt och ljudligt plötsligt: "eeeeeew vad det stinker fiiisk!!!!!" för att sedan tvingas hålla för näsan när jag körde.
När vi åkt en bot glömde jag dock bort det och återgick till 10 i 2-fattningen på ratten (.... Eller inte. Jag är ju en cool och körskoletrotsande bilförare!).
Nu i afton träffade jag mamma och pappa ute på stan en snabbis och pappa frågade om jag skulle käka fisk ikväll. "Nej?" sa jag frågade varpå han berättade:
En lastbil full med strömming välte i Laxå-rondellen imorse!!!
Ha! Där ser ni. Jag inbillar mig inte bara utan min näsa HAR superpowers!
Min oerhörda okunskap
Det är inget jag är stolt över, men samtidigt så skäms jag faktiskt inte längre. Det är nog dags att jag träder fram i ljuset och erkänner: jag är totalt klapprutten på att känna igen manliga skådespelare.
Detta är Harrison Ford, tror jag.
Och detta äääär.... Mel Gibson?
Och då är det ju bara en kvar, så detta måste väl därför vara Kevin Costner.
Igår kollade jag och Mikaela på film: Jack Ryan: shadow recruit (Hett tips! Nagelbitande spännande!). Där var en tvålfager, äldre man med som jag kände väl igen. "Ååh, det är ju Harrison Ford", hörde jag mig själv säga men kände samtidigt en liten tvivlande känsla i magen.
Filmen fortlöpte och jag insåg plötsligt min okunskap och som från bar himmel kom det till mig: "NEEEJ, vad dum jag är. Det är ju Mel Gibson han heter!!".
Såg resten av filmen och var nöjd över min insikt. Intet ont anande om hur fel jag hade...
Nu på morgonen när vi i samåkningsbilen berättade respektives kvällar igår kom jag att förtälja historien om att jag kollade på film.
Hade dock glömt bort vad den hette varpå jag googlade och fick min så kallade "insikt" kastad i ansiktet. Casting actors var varken Harrison Ford eller Mel Gibson, utan i själva verket Kevin Costner...
Så nu ska jag därför delge bilder på dessa tre män i ett försök att ge mig själv en mental bild att komma ihåg för framtiden. Hoppas även det finns någon annan kändisiinkompetent människa som liksom jag har något att lära av detta.
Och detta äääär.... Mel Gibson?
Låt stå!!!
En helg i de södra delarna av vårt rike
Denna helg började i bilen på väg ned till Jönköping. Det var delmålet på min och Jockes resa. Vi var minst sagt exalterade inför helgen. Vissa av oss lyckades behålla det yttre lugnet bättre än andra....
(Måste även här påpeka att dessa brillor inte är Jockes! Det är nämligen så extremt konstigt att han inte ens äger ett par solbrillor?!)
Morgonen efter klev vi upp tiiidigt för att fräscha till oss till max och för att få tid att äta allt på frukosten.
På kvällen när festligheterna var över drog jag och Jocke ut med en moppe till en närliggande sjö där vi hittade en brygga som vi satt och filosoferade på:
Åkte senare på kvällen en raggarrunda på "stan" för att jag skulle se vart Jocke växt upp. Sedan äntrade vi vårt sovdon för natten: en husvagn!!!!! Och lyckan var total. Jag ÄLSKAR ju att sova i husvagn. Traditionsenligt satt vi och spelade spel innan läggdags:
Och så plötsligt var söndagen kommen och vi käkade middag och grillade bananer med choklad (😍) för att sedan bli tvungna att bege oss hemåt igen.
Det var fin utsikt från vägen så jag njöt till fullo då Jocke körde. Fick då även äran att vara dj, vilket jag ju fullkomligt älskar:
Vi kom fram till hotellet i Jönköping, slängde in våra grejer och begav oss ut på stan för att träffa hans vänner. Detta glömde jag dock helt bort att föreviga med kameran... Men när natten föll begav vi oss till "Sandbankarna" och satt där och frös/myste till utsikten en stund innan uppladdningen inför hotellfrullen startade:
Morgonen efter klev vi upp tiiidigt för att fräscha till oss till max och för att få tid att äta allt på frukosten.
Var så ivrig att jag glömde ta kort innan kah började käka, och glömde ta kort på "greatest hits-tallriken" och våfflorna också...
Sedan var det dags att styra kosan mot Skåne och Osby där konfirmation för Jockes systerdotter stundade. Glömde ta kort nästan hela lördagen...
På kvällen när festligheterna var över drog jag och Jocke ut med en moppe till en närliggande sjö där vi hittade en brygga som vi satt och filosoferade på:
Åkte senare på kvällen en raggarrunda på "stan" för att jag skulle se vart Jocke växt upp. Sedan äntrade vi vårt sovdon för natten: en husvagn!!!!! Och lyckan var total. Jag ÄLSKAR ju att sova i husvagn. Traditionsenligt satt vi och spelade spel innan läggdags:
Och så plötsligt var söndagen kommen och vi käkade middag och grillade bananer med choklad (😍) för att sedan bli tvungna att bege oss hemåt igen.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det varit en alldeles underbar helg, men att jag inte är det minsta utvilad inför den kommande veckan.
Men med lite viljekraft/tvång klarar man sig upp på morgonen iallafall...
Artöverskridande vänskap
Stod precis och väntade på min samåkningsskjuts. Och ut från en buske kom en hare hoppandes. -"Oh... Big news", tänkte jag sarkastiskt eftersom det ju vimlar av harar i stan. Bemödade mig inte ens med att ta upp phony för att ta kort.
Jag gav då upp hoppet om en artöverskridande vänskap och vände, även jag, på klacken.
Som jag blev lycklig!!! Jag började genast planera våra kommande somrar och alla "shenanigans" vi tillsammans skulle hitta på.
Några sekunder senare gjorde jag dock ännu en zoologisk upptäckt som fick mig att lägga ner min spydiga attityd:
En liten, rar igelkott kom nämligen springandes i full balluns över vägen, rakt emot mig. När hen såg min kraftiga staty tog hen dock en plötslig vändning och sprang bortåt (se bifogad bild)
Jag gav då upp hoppet om en artöverskridande vänskap och vände, även jag, på klacken.
Där stod jag då, lite näpen och övergiven och kämpade med att hålla tillbaka tårarna som ville tränga fram pga vänskapsavvisandet (typ så iallafall). Och så plötsligt avbröts jag i min sorgbearbetning av att någonting rörde sig i ögonvrån. Lilla igelkotten hade då ångrat sig och kom släpande tillbaka till mig - skamsen, tätt längs med husväggen som för att visa sin ånger och be om en ny chans.
Som jag blev lycklig!!! Jag började genast planera våra kommande somrar och alla "shenanigans" vi tillsammans skulle hitta på.
(Kul förresten att när jag skulle söka på hur shenanigans stavades så använde jag otvivelaktigt ordet "busstreck" för att finna översättningen...)
Tillbaka till vänskapshistorien!
Jag planerade vår gemensamma framtid och log för mig själv av blotta tanken på planerna. Drog även referenser till självaste Pölsa, vars groda, liksom min igelkott, kom tillbaka till honom. "Because if you really really love someone [...] they'll come back!!"
Kom sekunden senare på att igelkottar ofta är överbelamrade av löss, så jag la benen på ryggen och sprang iväg...
The end
The return of the pineapple
Jahaja, du gyllene ananas...We meet again!!!
Denna gång har min favvobloggare HanaPee KÖPT en sådan.
För ni minns väl historien om denna ananas från september 2013? Om inte, se här!
En latvariant av tacopaj
Har varit konstant sugen på tacopaj den senaste månaden eftersom det är det garanterat mest återkommande samtalsämnet i bilen påväg till, men framför allt från, jobbet.
Och såhär blev slutresultatet:
*Nom nom nom!!*
Igår stod jag inte ut längre utan bad att bli avsläppt vid Willys och shoppade ingredienserna. Jag var egentligen alldeles för trött för att laga någon som helst mat efter kaosdagen - men nöden har ingen lag, som man så käckt brukar säga...
Blev utmattad av blotta tanken på att kladda med pajdeg varför jag tillagade en liten latversion med tacochips istället för deg. Hade även ruccola i pajen vilket var delicioooooouuusss!
Såhär såg den ut innan osten lades på och den skjutsades in i ugnen:
Och såhär blev slutresultatet:
*Nom nom nom!!*
Ofrivilligt singing in the rain
Imorse glömde mina kära samåkningskamrater bort att hämta mig...... Fick stå ute i spöregnet och bliga i en kvart. Hade dock paraply så jag passade på att leka att jag var med i musikalen Singing in the rain så det gick ingen nöd på mig.
Väl på jobbet var det KAOS.
HELA DAGEN.
Men vi klarade oss ur det och tog oss levande därifrån! 😅
Så det är ändå med glatt sinne jag nu sitter i bilen påväg hem igen. Denna gången glömde de mig inte heller utan väntade så snällt med att åka iväg tills jag kom: lyx!
En ljuv stund till sjöss
Den senaste veckan har ju bjudit på ett sådant underbart, grått regnväder så när helgen äntligen kom kunde vi inte hålla oss längre utan begav oss ut med båten på Vättern (förflyttade den från iläggningsplatsen till båtplatsen). Jocke fick därmed äran att premiäråka m/y Pacific.
Vinden piskade våra arma ansikten och lamslog varje led i kroppen. Regnjackorna räckte inte för att hålla oss torra, men vad gör väl det? Ingenting går ju upp mot en skön dag till sjöss....
Eldkvarn frammanar humörsvängningar
Är hos mamma och pappa och i väntan på Eurovision kollar vi på ett gammalt program med Eldkvarn på Cirkus. Det är helt galet bra. Typ alla bästa svenska artister är med och gästar: Moneybrother, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck, Pernilla Andersson, Dregen, Mauro Scocco... Ja, ni hör ju själva!! Har precis skrattat hysteriskt i ca 4 minuter åt Moneybrothers scenspråk för att sekunden efter börja tjuta för att det är så vackert och att publiken ser så lycklig ut.
Humörsvängningar much...?
Bra är det oavsett, så jag skiter i't!
Kommer förmodligen tjuta på Eurovision också. Gjorde det till första semifinalen... Heheeee
Västhypotesen prövad
Jag lyfte fram hypotesen om att Röförsare alltid bär väst för min familj (som jag helt sonika hamnade hos igårkväll efter att under min löprunda fått ett lovande sms om mat från mamma...)
Nåväl. Vi förstod inte alls var den idén kom från. Den är som helt tagen ur luften. Familjen Henningson tillsammans (mamma, pappa, Elin och jag) äger nämligen inte mer än 18 västar sammanlagt......
Eller okej då... Det kanske ligger någonting i det påståendet så jag är nog inte beredd att förkasta hypotesen helt.
____________________________________
Pappa och Elin kom förresten med förslag på vad mitt föregående blogginlägg om Röforsvästen borde ha hetat. Är lite bitter att jag inte kom på det själv:
• väst är bäst
• vad är bäst: Pest eller väst?
Konsten att bära väst som en Röforsare
Idag på jobbet blev jag varse att "alla personer från Röfors bär väst" och att detta tydligen är en allmän sanning och allmänt vedertaget bland alla människor som INTE bor i Röfors. (Är detta någonting som ni andra Röforsare vetat om?!)
Jag vill ju inte vara sämre själv utan nu omfamnar jag därför mitt ursprung, tar på mig min täckväst och beger mig ut på en löprunda.
/en sann, västbärande Röforsare
Vårens största besvikelse!
Tre stjärnkockar har noggrant valt ut ingredienser för att presentera tre starka kandidater i OLWs chipskamp. När denna kampanj drog igång kunde jag inte tro mina ögon. Det var som en dröm då jag upptäckte att ena smakutmanaren var "Roast chicken".
ÄNTLIGEEEEEEEEEN, tänkte jag och mindes tillbaka till, i princip ALLA, svunna utlandssemestrar då jag proppat i mig "Roast chicken"-chips.
Se bara hur underbart livet kan vara med en påse:
(Bild från en guldstund Barcelona, sommaren 2013)
Det har sannerligen varit en kamp att hitta dessa chips i butik. Jag har aktivt LETAT efter dessa små älsklingar i ett flertal matvarubutiken - utan resultat.
Men så plötsligt!! Plötsligt uppenbarade de sig framför mig på Willys och det var med en högtidlig manöver jag varsamt plockade ned en påse och fraktade den till kassan. Köpte till och med dipp för att höja njutningen ytterligare en nivå.
Väl hemma öppnade jag omsorgsfullt påsen och tog mig ett stort, välkryddat chip (observera; chips i singular) och förde det långsamt mot munnen för att slutligen, äntligen, låta tänderna krossa den krispiga potatisskapelsen...
Och höll då omedelbart på att SPY!!!
Besvikelsen var abnorm. Jag kände nästan för att börja gråta.
Det smakade inte det minsta kyckling utan hade enbart en stark, genomträngande och helt hänsynslös smak av PAPRIKA(!!!!!!!!!!)
Jag stängde ilsket påsen och lät den ligga övergiven och skamsen på köksbordet medan jag hade Eurovision-mys i vardagsrummet. "HA! Där får ni, era äckliga as!!" tänkte jag.
Igår kom Jocke till mig och såg fram emot en chips- och dippkväll. Han åt så glatt och spred chipsstanken i vardagsrummet vilket gjorde mig otroligt illamående varpå jag tvingade honom att innan läggdags borsta tänderna två gånger, ta munskölj samt tuggummi.
Det hjälpte dock inte. För att förinta den stanken krävs nog en mindre kärnvapenexplosion... Men eftersom jag är emot kärnkraft antar jag att jag får nöja mig mig med att avlägsna den stora besvikelsen i påsform från lägenheten för att sedan vädra ordentligt i eftermiddag när jag kommer hem... Det känns mesigt i jämförelse med besvikelsen som denna chipspåse skänkte mig, men jag ju trots allt enbart en lekman....
Ett förstört onsdagsmys. Besvikelse i sin renaste form
Bevis på att jag inte ljuger!!
Till alla er som ifrågasätter mitt varande eller icke varande av potatisskalsallergi kan härmed skamset lägga svansen mellan benen, ödmjukt be om förlåtelse och erkänna sig överbevisade.
Jag hade nämligen här på eftermiddagen ett samtal med en läkare och fick det bekräftat att alla mina korsreaktioner mot Björkpollen stämmer in.
Googlade därför just "korsreaktion björkpollen" och fick fram följande lista:
IN YOUR FACES, tvivlande, så kallade "vänner"!!!!!
(Blev dock lite konfunderad över det faktum att jag borde vara allergisk mot morötter....?)
